Sann patriot. Blodbadet i Clamart. (Skildradt af en engelsman i Versailles.) Inbördeskriget börjar antaga en ytterst vild karakter. Trupperna gå längre än detas befälbafvare önska. Ingen pardon! är nu deras lösen. Man hör den uttalas äfven med kall blod, och hotelsen sättes i verket så snart regeringstrupperna kunna komma öfver insurgenterna under sådana förhållanden, att motstånd för de senare är omöjligt. Den 2 dennes hade jag den sorgliga pligten att telegrafera, att vid midnatt öfver 300 olycklige hade blifvit nedstuckna på jernvägsstationen i Clamart. Hr Picard omnämde ej detta blodbad, då han tillkännagaf att positionen var tagen. Icke heller omnämnes det i de rapporter från befälhafvande generalen, i hvilka allmänheten offi-. cielt underrättas om affären och dess resultat; men det är icke desto mindre sant, och såsom man kunnat vänta, har det efterföljts af andra fiendtligheter i samma stil. All el om armår känslor är nu häfdt. Det högre befälet har nu inga svårigheter vid att hindra soldaterna ock rebellerna att fraternisera med hvarandra, men väl med att hindra de förra att skjuta eller strida med hvarje insurgentpost, som faller i deras händer. Kommunen har hittills iakttagit tystnad rörande den stora oexekutionen i Clamarts jernvägsstation. Möjligen fruktar man att underrättelsen skulle så skrämma upp dess försvarare, att de genust skulle gifva kommunen en god dag — något, som väl i alla fall ej kan. räcka, länge; men Rossels förklaring att han. skall skjuta-iden första parlamentär, som för honom vågar upprepa en uppmaning om fistet Issys uppgifvande, , visar tillräckligt. kommunens och. dess. generalers känslor mot.regeringens anhängare. All den ömsesidiga höflighet, som i krig: brukar iakttagas, har bortlagts i denna förtviflade kamp. Röfvare4 och Sskurkart äro de benämningar, somsde respektiva partierna tilldela sina antagonister, och fransmännens hat mot preussarneoch preussarnes förakt för. fransmännen under senaste kriget voro milda känslor i jemförelse med dem, som fransmännen nu hysa mot hvarandra. I ett telegram har jag redan berättat, att 22:dra jägarebataljonen lyckades omringa och intränga på stationen i Clamart utan att lossa ett enda skott. Med kattors envighet hade de tre timmar legat.i. bakhåll innan de öfverflyglade de till undergång dömda insurgenterna. Mellan kl. 11 och 12 ryckte deras första kolonn framåt... Då de nalkades, anropades de på vanligt sätt af en skildtvakt utanför stationen. . En af de främsta i kolonnen svarade: Tjuguandra bataljonen af nationalgardet. Skildtvakten, som föll i den för honom utlagda snaran, lät kolonnen TtTycka framåt. Han affärdades ögonblickligen och stationen omringades och togs. Jägarne funno då de inträngde två bataljoner nationalgarde och ett kompani skafpskyttar. Omkrivg en tredjedel af insurgenterna voro berusade och lågo försänkta i djup sömn då slagtandet började. De sprungo , upp och deltogo i motståndet, som naturligtvis var mycket svagt, ty endast få af insurgenterna hade sina gevär till hands. Man kan göra sig ett begrepp om, huru värnlösa do voro af den omständigheten, att trupperna endast fingo fem döda och sårade. Mycket öfver. 200 dödades på stället. De öfriga lyckades komma ut och sprungo i riktning åt fi;stena:Issy och Vanves, Trupperna förföljde och sköto på dem, och de två fästenas garnison började från vallarne en mördande eld, då de fingo se gevärselden, i tanke att ett anfall var i fråga. De olyckliga flyktingarne voro sålunda på öppna fältet utsatta för en förfärlig eld från vän och fiende och föllo i så stort antal, att marken på något afstånd från stationen var botä af döda och sårade. Det var cn så scen, inom och utom bangården. Du, hjelp! lösa sårades skri hördes på långt hall; de : bönföllo om att blifva. upptagna eller att ! åtminstone få en dryck vatten. Om nägra : timmar, sedan jägarne ordnat sig i stationen, utsände några af officerarne, rörda af medlidande, några soldater för att upptaga de sårade; men gevärseld från fästenas I! vallar tvingade dessa soldater att hastigt draga sig tillbaka, Detaljerna känner jag ej ännu, men denna massacker föreföll natten mellan den 3 och 4 dennes på ett ställe, benämdt Senery, nära Moulin-Saquet, en position sydvest om: fästet Issy och litet narr om Les Hautes Bruvires Trunnerna