Dagens Nyheter – 12 maj 1871, sida 2

af allt hvad han ännu skådat. På många ställen, som de passerade, stodo skaror af folk på bergsklintarne, hviftande med mössor och näsdukar och ropande hurra! och så svårade soldaterna med att å sin sida hurra för dem, så att de skogbeklädda kusterna gåfvo eko, och musikanterna spelade muntert upp. Ankomna till Svendborg, fingo de veta att matericlen för två timmar sedan blifvit sänd till Nyborg. Dit måste nu skickas ett ilbud för att tillsäga om sakernas återförande, och fartyget kunde med anledning häraf ej få fortsätta resan förrän på aftonen. Palle föreslog derför Uffe att följa med honom, Björn och Örnhufvud i land. De gingo då upp i Svendborg: en så märkvärdig stad hade Uffe icke sett förr; der voro inga stenlagda gator, utan mån promenerade på berg. Nu förstod Uffe, huru Alperna och Himmalaya se ut. i De begåfvo sig upp till hotellet, hvarest Palle beställde en god middag ät dem. Uppassarpe fingo lof att raska på, ty Palle förstod att kommendera dem och ingifva dem tillbörlig respekt för uniformen. Och så grälade han på dem för att biffen icke var tillräckligt stekt och för att rödvinet var surt — Palle förklarade att han aldrig i sitt lif hade fått en så dålig middag; han bad norrmannen och svensken ursäkta att han bjöd dem på en så klen traktering, de skulle för all del icke tro att man alltid lefde så elä .digt i Danmark.