a te RE — Motståndare? utbrast Björn, jag säger er, att jag har ingen högre önskan än att se dessa tre stolta riken förenade till ett. Denna tanke lefyer i,min. själs innersta, såsom en af dessa morgondrömmar, som aldrig kunna glömmas. Ack, den skandinaviska iden: var en stor och herrlig id6, då den. först trädde fram i dagen, men den har blifvit på ett skamligt sätt förderfvad . och förfuskad sedan, och skulden härtill tillskrify-r jag er danskar. — Hvarför just oss danskar? — Derför att ni ha velat missbruka den för egennyttiga ändamål, velat använda den till befrämjande af er. egen. sak utan hänsyn till hvad som kunnat. vara i Sveriges och Norges intresse, derför att nii dåraktigt öfvermod. velat framtyinga dess seger, i stället för att saktmodigt och tåligt vänta på Hans medverkan, som ensam förmår utföra stora saker på denna jord — och derför att ni slutligen ha dolt sanningen under en hop lögner och öfverdrifter, så attjag i det hänseendet kunde frestas till att säga att era ifriga skandinaver visat ett lika förargelseväckande uppförande som era motståndare, :slesvig-holsteinarne. — Det var väl starkt yttradt, menade Uffe. — Icke starkare än att jag kan bevisa det, svarade Björn. När man bevistar era skandinaviska fester i Köpenhamn eller läser era skandinaviska tidningar, skulle man kunna tro att hela Norge från Christiansand till Vardöhuus och hela Sverige från Ystad till. Haparanda