Dagens Nyheter – 12 maj 1871, sida 1

gvarade majoren och helsade derefter på Uffe. — Han har icke allenast hjertat på rätta stället, utan också hufvudet, sade kapten Amstrup. Ni skulle bara se, hur han räknar; det kan man eljest inte göra sig en föreställning om. Och nu följde en omständlig berättelse om det underverk Ufte hade utfört, då han föregående dagen ordnade kompaniets räkenskaper. Härigenom hade Uffe helt och hållet vunnit kaptenens hjerta, ty denne, hvilken, såsom vi sett, icke var någon mästare I räknekonsten, fattade just derföre så mycket högre tankar om andra, som voro bättre bevandrade deri. Efter att ha samtalat ännu en stund med kapteren, gick Uffe åter upp på däcket. De seglade förbi Stevns Klint, ur det dunkelblå hafvet reste sig den hvita bergsklinten och sken starkt i det klara solljuset; det såg så främmande, så sydlänskt ut. Uffe hänfördes af denna anblick, det tycktes honom, som vore han förflyttad till ett aflägset, okändt land, Italien eller Grekland, om hvilkas skönhet han hört berättas, utan att någonsin tro derpå. — En vacker vy, den här, sade norrmannen Björn, som stod vid Uffes sida. Björn var ct par år äldre än Uffe och stod både i afscende på andlig och lekawlig utveckling långt framför denne. Han var stor och groflemmad likasom Uffe, men det var större säkerhet i hans rörelser, det var bättre UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. 49,