Han fortfor att studera sin Handbok för resandet. Jag tilltalade honom: Han ötvecklade en stor karta öfver Paris. Jag frås gade honom, om jag ej kunde tjena honom med några upplysningar, Han svarade icke ett ord. Mannen förstår ej franska, tänkte Jag, öch 8å började jag tala engelska till Honoit: Då såg han slutligen upp på mig, öck sedan han en stund noga betraktat mig; frågade han om jag kuhde visa HoHotn vä: gen till Neuilly. Det är alls icke svårt, yttrade jag, men jag tillät mig fästa hans uppmärksamhet på att vägen dit för tillfället var något osäker, emedan det var just i den trakten artilleristriden rasade som häftigast och de festa bomber nedföllo All right svarade min ufredagö; Det var just en sådan strid han ville se på nära håll, derför hade han lemnat sitt hem i Grosvenor Square; passerat kanalen och kominit till Hötel du Lotvres Vid Chatillon hade han varit, men det hade icke tillfredsställt honom: icke många skott, endast få döde; kort sagdt en ren obetydlighet alltsammans! Vid Nevilly skulle det vara mycket bättre: jag frågade; öh häti Var korrespondent till en eller annan tidning, kanske ei äf William Russels konkurrenter, eftersom han sålunda utan tvekan utsatte sig för lifsfära. — Nej, hah reste blött för sitt nöjes skull. — Måhända jag ville göra honom sällskap? — Han tycktes ha mörkt att jag kände trakten, och att jag derför kunde Vara hönom till nytta-vid en sådan lustfärd, men jag tillstår ärligt och uppriktigt att jag utan betänkande svarade nej på hans förslag, Det Var kalöke fegt; men jag föres drog att redan samma dag öfver GennevilColombet och Nanterre begifva mig tillbdka tl Versailles, hyorifrån jag kommit. Den som jag icke längte kände kalla min Fredag tycktes ej bli stött öfver mitt afslag. Han bad att portvakten skulle iskaffär honom en droska till Triumfbågen, och sedai ville han fortsätta vägen till fots, för att hän imåtte kung öfverskåda allt bättre. Portvakten svarade hönöbiä ätt han den dagen ej kunde förmå någon droskkusk att köra till Triumfbågen, då bomber i mängd nedföllo der i närheten. Mannen uttryckte Sitt iiisstöje häröfver, men begaf sig straxt derefter på väg, sedan kati. sagt ett mycket torrt farväl. Efter all sannolikhet gick han hela vägen till fots till Neuilly, jag fann det mycke osäkert, huruvida ban skulle komma tillbaka eller icke, och omtalade tnina farhågor i detta hänseende för portvakten: SAh, ittgen fara! Hön har betalt i förskott för en hel vecka här på hotellet, svärade denho och tycktes icke vidare bekymra sig om den resandes öde. Portvakten: nämnde att det var ganska många menniskor, som reste ensamma för sitt nöjes skull; Jag-hade ju också rest för att iied tgna ögen se huru det såg ut i Paris under kommunebö regimente. ert AE EE