Dagens Nyheter – 11 maj 1871, sida 1

— 380 — öga på en seglare i fjerran, och det roade honom då att följa denne med blicken ända tills han försvann ur sigte. Långt bakom sig kunde han ännu se något förgyldt blänka i solskenet; det var korset på Frue-kyrkan, det sista som Uffe såg af Köpenhamn. Plötsligt fick Uffe höra ett samtal, som med mycken ifver fördes helt nära intill honom. Det tycktes vara tre samspråkande; två af rösterna hade en underlig främmande brytning, men desto mera bekant lät den tredje. Uffe stack fram hufvudet och blef varse tre soldater, hvaräf en vände ryggen åt honom, och det var just den, hvilkens stämma lät så bekant. Det var märkvärdigt: hans röst var alldeles lik Palle Löves och hans rörelser — nu slog han ut högra armen, jo, det var Palle Löve, derom kunde icke längre hysas något tvifvel. Uffe steg upp och lade Handen på hans axel. Palle höll just på att skildra slaget vid Kjögebugt: — — Era landsmän gjorde sig förtjenta af all möjlig ära, Niels Juel köpte icke segern för godt pris, den förträfflige Henrik Ho...4 nu vände sig Palle om och tvärtystnade, innan han hunnit uttala ordet, ja, han glömde alldeles att tillsluta munnen af bara förvåning. De två andra sågo öfverraskade på honom. — Men hva — hva — stammade Palle, nå, slikt har jag då aldrig upplefvat i hela min tid — Uffe, är det verkligen du och hvari