Dagens Nyheter – 11 maj 1871, sida 1

— ll — — Jaså, ui kom med ändå; jag trodde nästan att ni hade dragit örongottsvaret öfver näsan, när ni fick känna den kalla morgonluften. Och så fördjupade han sig genost åter i samtalet med officerarne. Uffe såg sig omkring öfverallt, för att finna en lämplig plats; men på akterdäcket var det så fullt af officerare att han ansåg att der var det för fint för honom. Han gick då öfver till den del af däcket, som brukar upptagas af andra klassens passagerare; der hade en förskräcklig mängd soldater och betjenter trängt sig tillsammans; allt hvad som hade den aflägsnaste likhet med hvad man kallar en sittplats var upptaget. Uffe banude sig emellertid väg med tillbjelp ef sina armbågar och kom slutligen längst ut i fören. Här lågo några tunga jernkettingar uppskjutna och ofvanpå dem en massa tågverk, men bakom allt detta var en tom plats, som syntes alldeles lagom för en persoa. Uffe skyndade sig att intaga denna och fann snart att platsen var sådan, som hade han enkom beställt den för sin räkning. Kettingarne och tågverket bildade nemligen en skärm, som hindrade en och hvar från att se honom, och han kunde sitta här så lugn och estörd som vore han ensam ombord på fartyget. Han lade byltet ifrån sig på kettingarne och satt nu alldeles förträffligt; han tyckte sjelf att han hade fått den allra bästa platsen på hela ångbåten. UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. 48,