Dagens Nyheter – 10 maj 1871, sida 1

Uv Vvd ej att aflossas ett enda skott mera i detta krig, ska ni få se. — Men om kriget är slut, så tjenar det ju till ingenting att du begifver dig dit bort, invände fru Löve. — Tack skall du ha, mamma; du vill att när kamraterna komma tillbaka, och alla ropa hurrah! för dem och damerna vifta med näsdukarne och kasta blommer på dem, då skall jag gå här förbisedd och betrakta hela herrligheten; det blir, min själ, ett magert nöje. — Ja, låt Palle få sin vilja fram, sade grosshandlarn. Men skulle du märka att din helsa icke tål vid strapatserna, så skall du gönast fara hem igen, det måste du lofva oss. Då Palles fem systrar hörde berättas att deras bror skulle gå ut i kriget, intogos de af en oblandad beundran för hans själshöghet. I synnerhet var Aurelia outtröttlig i att hålla loftal öfver honom. Aurelia hade nemligen haft vissa funderingar på att upprätta ett regemente af frivilliga sköldmör. Hon kunde icke inse hvarför en bra qvinna i våra dagar ej skulle kunna utföra lika stora bedrifter som Hervor, Lagertha, ja, till och med den nedriga Skulde. Hon hade redan hittat på en uniform åt sina sköldmör, ot, hvartill hörde hjelm med fiiderbuske. Aurelia var siker om att ett sådant regemente skulle kunna både ästadkomma ett stort nederlag bland fienden och tillika egga de danska stridsmännen till att. UFFE HJELMS OCH PÅLLE LÖVES BEDRIFTER. 47.