Dagens Nyheter – 9 maj 1871, sida 2

rakt ofvanför hans hufvud, han behöfde blott utsträcka handen för att fatta den. Det var icke skäl att dröja längre; han gick oförtöfvadt bort och anmälde sig som frivillig. Öfverläkaren uttalade vissa betänkligheter med afseende på hans spensliga kroppsbyggnad, men då Palle erinrade honom om att Napoleon den store också hade varit en mycket liten man, så gaf läkaren med sig, likväl under vilkor att Palle skulle anskaffa sin fars skriftliga samtycke, och Palle skyndade sig då hem, för att tillkännagifva för grosshandlaren sitt manhaftiga beslut. Men hvarken far eller mor visade någon synnerlig: glädje häröfver. De bådo honom betänka att han var deras ende son och derför skulle blifva familjens stöd, när de en gång föllo ifrån. I sitt ädla hjeltemod ville emellertid Palle icke lyssna till invändningar, som afsågo dylika, underordnade förhållanden, då det gällde att rädda fosterlandet. I farans tider borde hvarje man offra lif och blod för sitt fädernesland. På grosshandlar Löve gjorde detta ett visst intryck, han kunde icke förneka riktigheten af hvad han sjelf hade predikat många hundra gånger, men han föreställde sin son att man kunde gagna fosterlandet på mångahanda sätt, och att meningen ändå väl icke var att alla skulle bli soldater. Han hade: sjelf nyligen gifvit 800 riksdaler till enkor och barn efter dem som stupat i slaget vid Bov, och han