Dagens Nyheter – 9 maj 1871, sida 1

RES SNE ATRE ERRARE ENRAREa Men, säga andra, Colycktiytvist äro de innehafvare af makien, oeh det lärer väl ändå ej gå för sig att trotsa dem som makten hafva. Hur man vrider och vänder sig i sin bedröfvelse, så står man dock ohjelpligt inför den faktiska verkligheten, som är att bondelementet i denna stund är det förherrskande här i landet och att det sistnämda omöjligen kan styras hvarken utan eller mot detsamma, utan måste styras med detta omedgörliga instrument. s Det lönar sålunda allsicke mödan, hvarken att kasta längtansfulla blickar tillbeka på en svunnen tid, då rojautens imposanta emblemer med så stor visshet om framgång den ena gången efter den andra framhöllos för riddarhusets och presteståndets majoriteter och då de fettdrypande domsagorna kommo så många borgmistares fosterlandskänsla på skam; ej heller torde det vara rådligt att gå hafvande med hvarjehanda små framtidsfunderingar, der man kunde på Alexanderman6er hugga af den Gordiska knuten. Vi tro att man gör klokast i att lemna åsido både forntidsoch framtidsfunderingar och eridast hålla sig till den närvarande stunden för att se om ej detta bondelement ändå skulle befinnas vara mindre vådligt än man föreställer sig, om man blott förmår att spela upp den rätta tonarten. Törhiända skall man då till sin förvåning fiuca utt detta element är mindre farligt än många andra och att i sjelfva verket samhället med. ett sådant underlag hvilar på en mera konservativ — till och med i vissa fall för mycket konservativ — grund än i de festa andra fall, så att de förskräckta kunna lugna sig om. de blott taga sitt förnuft till fånga, För att få klart för sig i hvad mån en samhällsklass är vådligt eHer ej, måste man tydligen göra sig den frågan: Hvad vill denna samhällsklass? hvilket i förevarande fall blir: Hvad vill bondelementet? Jo! Det vill sparsamhet med statens medl, hofoch statslyzens afsk.ffande, fredens bibehållande, egandecrättens helyd, landets förkofran och utveckling i moterielt cjseende mm. m. i samma anda. Vi fråga nu: Finns det i allt detta något samhiällsvådligt? Kan någon med rätt påstå att dylika tendenser gifva någon berättigad anledning till det starka anskri mot bondelementet som för tillfället höjes af de så kallad bättre klasserna? Men, säger man, detta bondelement är fiendtligt mot den högre bildningen och i föjld deraf synes också litteraturens och vetenskapens målsmän med våra akademicii spetsen vara genomträngda af denna motvilja mot bondelementet som inom byråkratiens och den högre aristokratiens leder för tillfället är så enhällig. Låtom oss tillse huruvida dessa farhågor äro berättigade eller ej. Det är klart att om det funnits något berättigadt deri, måste detta spåras i njugghet uti anslagen inom åttonde hufvudtiteln. Har en sådan njugghet uppenbarat sig? Tvärtom! På denna hufvudtitel har såväl vid denna som föregående riksdagar icke gjorts någon min af att vilja göra några indragningar, men deremot fiera nya anslag beviljats, såsom till biblioteksbyggnaden i Stockholm, adjunkturerna i nordiska språken m. m. Att deremot bondelementet visat och visar tendenser att låta anslagen till folkskolan gå hand i hand med anslagen till den högre bildningen må väl ej kunna förtänkas detsamma och kan i vär tanke på intet vis