Dagens Nyheter – 8 maj 1871, sida 2

— Men säg mig nu, Uffo, har du några pengar? frågade hon sedan. — Jag har tio riksdaler qvar af mitt sista månads-arfvode. — Det räcker bestämdt för öfverresan, men när du kommer till Slesvig, har du inte en skilling i fickan. -— Då får jag ju uppbära sold. — Några skillingar om dagen förslå nätt och jemnt till litet bröd. — Jag begär inte att ha det bättre än mina kamrater. — BSeså, inga motsägelser, Uffe; sådana der saker begriper du inte. Tror du. kanske jag vill tilläta att min brorsson skall gå och tigga på Slesvigs landsvägar som en förrymd: soldat? ... Se, här har du hundra riksdaler, dem gömmer du i din plånbok, till dess du har lefvat upp dem, och sedan skrifver du till mig efter mera pengar. Till din far får du inte skrifva, du är alltför god för att taga till bönboken inför den nackstyfve herrn. Uffes vägran hjelpte icke, faster Malena tog plånboken ur hans ficka, lade sedlarne deri och visade honom, huru han skulle låta sy en ficka på insidan af västen, såsom bönderna bruka göra, ty der skulle han säkrast förvara pengarne. Efter några minuters ytterligare samtäl tog Uffe farväl af faster Malena. Hon gaf honom ett hjertligt handslag och sade: — Gud vare med dig, Uffel Jag är viss om