— Jaså, den sakt... började kaptenen och ämnade väl karakterisera öfversten med ett af sina kraftuttryck, men han betänkte sig ji tid och sade: — Ja, det är ju inte värdt att prata länge om den här saken. Vill ni med, så kom — i morgon tidigt klockan 5 reser jag öfver till Slesvig med SHeklaX; laga bara att ni då är ombord och har or dopattest jemte öfriga papper med er, så skall jag nog bestyra om resten. — Men det var sannt, hur gammal är ni? -— Tjugu år. — Hm! Ja, då måste ni ha ett skriftligt intyg af er far att det är med hans tillåtelse Di inträder i krigstjenst. Uffe blef mycket förskräckt häröfver och förklarade för kaptenen att det var omöjligt för honom att erhålla ett sådant intyg. Kaptenen hörde med deltagande på Uffe, betraktade hans kraftfulla gestalt med välbehag, strök sig ett par gånger om hakan och utbrast derpå: — Nå, så res på eget bevåg, så få vi väl sedan reda oss så godt vi kunna. I sådana tider som dessa går det ju inte an att alltför strängt hålla på bokstafven.-.Men, hvad har ni vidare på hjertat? — Jag trodde... jag tänkte, stammade Uffe, uniformen... — Aha, nu kom det fram! ropade kaptenen; jas8 det är der skon klämmer. Man har en liten käresta och nu vill man lysa i den nya UFFK HJELMS OCH PALLE LÖVES BRDRIFTER 45.