Dagens Nyheter – 6 maj 1871, sida 2

. Första kammarens vice talmans reservation mot försvarsfrågans utgång: Då särskilda utkottets utlätsnde i frågan om landtförsvarets ordnande af denna kammare behandlats, har jag icke deltagit i öfverläggningen, emedan, mig förutan, målsmän icke saknats för de åsigter, som jag i denna fråga hyser. Ärendet har nu kommit i det skick, att för denna kammares ledamöter det för närvarande icke kan återstå annat än att reservationsvis beklaga den utgång som frågan erhållit. I sådant afseende anhäller jag att för min del få uttala den lifliga känsla åf vemod. som jag härvid erfarit. sn Det b2slut andra kammaren fattät att icka med. gifva den föreslagna ulsträckmingen af bovärlngspligten, utan med vilkor af befrielse från indelhingsbesväret, är, — vi torde alla derom vara ense — en handling af oberäkneliga följder Jag vill icke, i min egenskap af folkombud. tillmäta mig någon domsrätt deröfver, men, hvad än må sägas om bevekelsöogrunderha, skola framtida häfdatecknare utan tvifvel fåfängt söka uttorska nägon gruid för denna handling, som kan gifvas färgen af medborgerlig anda; likasom det ock torde blifva svårt att förklara den skärande motsägelse, som företer sig emellan detta uttryck af den parlamentariska viljan och den allmänna moning. som rörande den stora samhällsfrågan, i samklang med pressen, så fosterländskt uttalat sig I nitstan alla delar ar ländet. Vet omförmälda vilkoret för beväringslagens antagande har både inom och utem riksdagen blifvit så mangsidgt pröfvadt, att för hvarje oväldig någon tvekan om dess rätta halt icke kan ega rum. Om dess härledande från grunden af godtgörelse vill jag dock tillägga några ord: a . Det förnyade förslag till ordnande af landets försvar, som k. m:t för riksdagen framlagt, är, såsom vi veta, närmast föranledt af den allmänna politiska ställningen inom vår verldsdel. Under et tillstånd af osäkerhet, som de kontinentala stormakternas ansträngda krigsrustningar framkallat, skulle de närbelägna, ländernös regeringar a årdat sig om sina folks öden, om de eda åt nationalförsvaret möjlig och r rkning Här, om någonsin, är fara af dröjsn Men det erfordras icke någon profetisk anda för att förutse, att detta tillstånd icke kan blifva för en längre framtid bestående Intetfolk kan i längden uthärda den firansiela bördan af dessa. äfven under skenbar fred stående, slagfärdiga härskaror, än mindre fördraga den hämmän: de tryckning på de fredliga yrkena, som detta tillständ medför. Antaget således, att, tidigare eller senare, en partiel afväpning varder af stormakterna aftalad, och att om följd deraf, vär värnepligt, — om dess utsträckning, enligt det k. förslaget, nu bifallits, — derefter kunnat, de jure eller de facte, blitva återförd till hvad den för närvarande är, så, förutsatt att deras äskådningssätt, som fordrat upphörande af indelningsverket såsom godtgörelse för deltagande i den ökade värnepligten, för öfrigt kunde tillerkännas någon befogenhet, må väl till dem med skäl kunna ställas den fråga: hvad vederlag skulle då, äfven från deras synpunkt sedt, staten ega för de 60 å 89 millioner kapitalvärde, som genom indelningsverkets upphörande blefve uppoffrade. Af den officiela statistiken ådagalägges, att skattejordens innehafvare, eller egentligare, den medborgareklass, som motsvarar i. d. bondeståndet, mindre än 20 år ökat sin jordbesittning, genom köp från andra medborgareklasser, med ett värde af nära 30 millioner rdr utöfver värdet af undansåld egendom. ÖOaktadt detta obestridliga sakförhållande, hvarmed icke kan förlikas den ofta förnyade klagan öfver skattejordsinnehafvar nes betryckta ställning, hafva eftergifter i skatter och allmänna besvär tid efter arnan af statsmakterna åt denna medborgareklass förunnats. IHvilka åsigter man nu äs; för öfrigt må hysa om behofvet af ytterligare lindringar, om rättmätigheten at godtgörelses åt en särskild medborgareklass för ökad värnepligt eller om möjligheten af sådan förändring i sättet för indelnin värets utgörande, att den kunde medföra lättnad för rustoch rotehållare, utan egentlig uppofiring för staten, så torde doek i alla händelser hvarje oväldigt pröfvande känna sig smärtsamt berörd af sjelfva dagtingandet om -enskilda. fördelar för tillgodoseende af sambiällets vigtigaste ändamäl, ty från allmän medborgerlig synpunkt förekommer ett sålunda vilkoradt bifall beklagansvärdare än i ett rent afslag, om äfven inför det europeiska statssamfundet det ena kan vara lika kränkande för nationaliran som det andra. . Då, vid riksdagens öppnande 1865, konungen i trontalet omförmiilde det sedan föregående riks: dag hvilande grundlagsförslag, ställdes dermed i sammanhang de konungen värdiga ord, att han tänkte högt om svenska folket. Jag älskar att tro, att dessa ord hade en fast grund. Förslaget om nationalförsvarets förstärkande har väl genem andra kammarens beslut fallit, men jag er icke något tvifvel, att om konungen funne för godt att göra ett upprop till svenska folket om frivilligt åtagande af den värnepligt, hvars befästande genom lag nu sålunda blifvit förhindradt. konungens högsinta mening om detta samma folk skulle blifva rättfirdigad. Det gäller här icke blott att genom en manlig och oc trygga vår nationella sje ennyttig handling beändighet, men äfven