Dagens Nyheter – 6 maj 1871, sida 1

Med denna tvära fråga stannade kaptenen framför Uffe och betraktade honom med en bister blick. — Jag skulle önska veta, om jag kan få gå med som frivillig vid kaptens kompani. — Jaså, brummade kaptenen, och likasom talande till sig sjelf, fortfor han: det är väl en tevattensfänrik som går och blåser upp sig på Köpenhamns gator och inbillar sig att han är en stor hjelte, för det han kan tåla höra den stora trumman utan att — — — af bara förskräckelse. Underofficerarne flinade, och Uffe, som blifvit röd i hela ansigtet, bugade sig och fattade i låset på dörren. — Hvart tänker ni ta vägen? ropade kapten Amstrup. — Eftersom kapten inte kan använde mig, så har jag väl ingenting mera här att göra. — Jag tror f—n rider er. Har jag sagt, att jag inte kan använda er? Men när ni inte ens tål vid en af mina kanonader, hur skall ni då kunna tåla vid tyskarnes? Låt mig tala närmare med er, jag kan se på ert ansigte att det finns mera förstånd hos er än hos de två flinkandidaterna derborta, som bara grina åt alla andra, men sjelfva inte göra annat in dumheter. Hvad heter ni? — Uffe Hjelm. — Er far? — Öfverste Hjelm.