Dagens Nyheter – 5 maj 1871, sida 2

— 343— os s : mans att man icke utan största svårighet kunde komma längre fram: Uffe, som våt gröfre och starkare än de fleste, batiäde sig dock väg, utan aätt bry sig öm de rhånga knuffar och hotfulla ord hvarmed han wundfägnades. Slutligen kom han fram till tullhuskajen och såg nu att på ringå afstånd från denna låg ett stort ångfartyg, öfverfullt af soldater, som icke allenast upptogo hela däcket, utan sutto och stodo öfverallt i vanternå, hvarhelst de kunnat tillkämpa sig en plats. De röda tröjorna sågo helt krigiska ut, och det var uppenbart att männen kände sig stolta öfver dem. Afståndet från kajen var icke större än att de kunde sämtåla med personer som stodo på denna, och många afskedshelsningar vexlades, och många löften gåfvos om att ge tyskarne stryk, så att de skulle minnas det. Qvicka infall, stundom af en temligen mustig natur, hördes här och der, stämningen var mycket upprymd, det såg snarare ut, söm skulle man företaga en histfärd än ett krigståg. En tjock, svart rökpelare uppsteg ur skorstenen, hvarunder ett starkt Aväsande ljud lät sig förnimmas. : Färtyget var färdigt att afgå i hvilket ögonblick som helst; just derför gick samtalet så lätt och bra, ty det kunde genast bli afbrutet, och man hade JU äsnu så mycket att säga hvarandra. Vid tullhusbryggan låg en ståtlig slup med åtta prydligt klädda roddare, som höllo årorna