rakt i vädret och väntade på ett par högre officerare. Nu kommo dessa och togo plats i aktern på de mjuka nama ; sätt afl4 ropades, och de åtta årorna doppades på en gång i vattnet. I detsamma hörde Uffe en röst ropa från ångfartyget: — God afton, herr Hjelm, har ni också kommit hit, för att säga oss farväl? . Uffe kastade sin blick åt det håll, hvarifrån han hört rösten, och han blef varse en undersätsig soldat, som höll sig fast med venstra armen och benet i vanterna, under det att högra benet rörde sig fritt i luften och den högra armen svängde geväret så lätt som hade detta varit en promenadkäpp— Ni känner säkert inte igen mig? fopade soldaten ;. emellertid ha vi båda stått sida vid sida under en väldig dust. Har ni glömt, huru vi slogos med brandvakterna i lilla Kirkegränden?... Jag är smedsgesällen Sören Lundegaard. : Nu kände Uffe igen sin gamle vapenbroder från slaget vid Nikolai. — Jaså, ni ämnar er också ut i kriget? frågade han. — Ja, naturligtvis; hvilken bra karl, som kan slåss, gitter nu sitta hemma? Vår kung har ju sagt, att nu har han behof af alla redlige dansko män — och då så är, måste vi väl hörsamma kallelsen. Vill inte ni också följa med? Ni slåss dugtigt, det vet jag;