Dagens Nyheter – 4 maj 1871, sida 2

-—-—(eo on honom särdeles kärt, om du ville fortfara att besöka hans hus, såsont om ingenting hade händt, och dermed menar han haturligtvis att han gerna ser att du fortfor att kurtisera Inez såsom hittills, och kan du slå löjtnanten ur brädet, så har kaptenen inte det ringaste deremot, och inte Inez heller. Stackars flicka! Jag tycker verkligen det är synd om henne, att hon skall bli sammansmidd med denne Zimmerthal, fast hon täres af kärlek till dig. — Om hennes kärlek till mig inte gaf henne styrka och mod att vänta ännu tjugufyra timmar, så måste det ej ha varit synnerligen mycket bevändt med den, sade Uffe. — Ah, din barbar, du har ingen aning om qvinnohjertats besynnerligheter, då du kan tala på det viset! Uffe blickade sorgsen in i ljuslågan och sade: -— Mellan Inez och mig får det nu vara slut. — Jaså, herr Sjelfklok, ropade Palle; i det han fattade sin hatt och, synbarligen förargad, satte den på hufvudet, låter det så? Nåväl, var då så god och sköt era affärer sjelf hädanefter, jag skall, min själ, inte vidare blanda mig uti dem. Men så bor jag också att slippa höra alla dina klagovisor, ty när man är cn sådan tynkrygg som du och aldrig vågar handla på egen hand, så bar man inte heller rätt att klaga öfver ödets oblidhet. Och Palle slog igen dörren efter sig, så att hela huset skakade dervid.