som en längre tid varit trängda i bakgrunden, åter framträda, kastande sina dystra skugger öfver hans själ. Hvarför var en så oändlig åtrå efter glädje, efter lif och salighet ned. lagd i hans själ, när denna åtrå dock aldrig skulle tillfredsställas? Hvarför hade Kan icke hellre blifvit skapad till att vara on ko på ängen eller en ostra i sitt skal; då hade han icke haft större fordringar på lifvet, än detta kan tillfredsställa. Oeh i samma mån Uffe förlorade tron på och tilliten till sig sjelf, i samma mån förlorade han också tron på allt npphöjät och skönt i lifvet. Kärlek, ära, lysande bedrifter, hvarom menniskorna tala så mycket, syntes honom icke vara annat än tomt glitter. Hvad man kallar trofast kärlek, tänkte Uffe, är väl icke annat än en slumpens lek och har sin orsak deri att ingen kom som var bättre, och derför höll man till godo med hvad man kunde få; och slikt får sedan namn af trogon kärlek. Hvad ära och lysande bodrifter angick, så hade ju Uffe pröfvat hvad båda delarne ville säga, men när han nu tänkte derpå, syntes honom alltsammans vara ett ömkligt gyckel; Och hvem kunde bevisa för honom att andra hade ntfört större bedrifter? Niels Ebbesen .och Daniel Rantziu och Torderskiold och ålla de andra, som ålniö:ö ctt Sår stort rykte, hade kanske, om man närmare undersökte förhållandena, icke utfört något annat storverk, än att de hängt upp en stackars