Sr Några ord om föreslagna reformer i vår giftermåls balk. Det har dessvärre blifvit ett stående uttryck: att komma i riksdagens elfte timme, och särskildt batva de flere år å rad förnyade förslagen om ändring af vissa paragrafer i giftermålsbalken fått finna sig i att ständigt ånyo framträda under så ofördelaktiga vilkor. Detta ser verkligen alltför mycket ut sm en tanke för att kunna vara blott en händelse, och med kännedom om det sätt hvarpå ärenden behandlas af kamrarnes glesnade leder under de sista dagarnes demoralisation, är det en klen tröst att få höra: bättre sent än aldrig. Hrr Hazelii och Hiertas motioner vid innevarande riksdag kunna i korthet sammanfattas som ett yrkande, att gift qvinna må fortfarande råda öfver sin egendom som vore hen ogift och till myndig ålder hunnen. Baken är så enkel, dess rättvisa och billighet så klar, så i ögonen fallande och, tilläggom det, numera till sin princip så allmänt erkänd, att man vid första påseende har svårt att förstå hvarför de formella hinder hvarpå den strandat hittills ansetts oöfverstigliga. Frågan. har äfven utom riksdagen väckt icke ringa intresse, och vi äro förvissade om att förhandlingarne komma att följas med dem största uppmärksamhet, icke minst af den den närmast rör, den svenska qvinnan. Alla hittills offentliggjorda broschyrer och uppsatser i ämnet hafva, oss veterligen, utan undantag varit för reformen, och man väntar med en viss nyfikenhet att se hvad motståndarne föra i skölden. Vi hoppas dock blifva förskonade från sådana argumenter som vid -de fordna ståndsriksdagarne, den gamla goda tiden4, hörde till ordningen för dagen ock hvaraf vi till prof som ett kuriosum meddela tvenne uttalanden, det ena af lagutskottets ännu varande ordförande, det andra af biskop Björck. Diskussionen rörde sig kring giftomannarättens upphäfvande och den gode biskopen: trodde ett kristligt sinne böra noga beränka sig innan man bifölle ett förslag, som vore ämnadt att upphäfva förhållanden som egde urgammal häfd och förskrefve sig från förfäder, om hvilka man kan tänka sig att de sågo djupato i många saker än vi. : Hr grefve Sparre: önskade bibehållandet at giltomannarätten, hvilken vore att betrakta som ett medgifvande åt förståndet att ställa sig vid sidan af känslan för att NÄSTA vi Be Eee ATA Ån dm ge ter a TD TBESFINAPSNENENIE