förorsakade honom en häftig smärta; och Uffe fick som vanligt umgälla alltsammans. Uffe begaf sig med stapplande steg, sjuk i hjertat och i själen, tillbaka till sin kammare. Öfyerstens ord hade sårat honom djupt, emedan de voro ett eko af hvad han mäste säga sig sjelf. Och härtill kom den förfärliga tanken att han ju för alltid hade förlorat Inez. Djupet och vidden af denna sorg förmådde han ännu icke sjelf mäta; han kände den blott såsom e:t ofantligt berg, hvars tyngd tryckte honom mot jorden. Hvisslande en munte: melodi, inträdde Palle. — Hvad vill det här siga? utbrast han; jag väntade att få höra smällande champagnekorkar och glada sånger, att finna lif och yster glädje råda i huset, och så är här stilla och tyst såsom vid en begrafning! Hvad står på? Har du kanske inte fått något svar ännu? — Der ligger svaret, sade Uffe och pekade på det öppna brefvet. Palle fattade det och genomögnade det hastigt. — Den skälmen Zimmerthal, fopade han, då han slutat läsningen, att han så här skulle komma 0ss i förväg! Tjägufyra timmar! Har man väl någonsin hört på maken! Men du förtjevar ditt öde, för det du ej ville lyda mina voda råd Huru ofta har jag mto sot dig, att än miste handla raskt och utan tvekan, 1 stället för att gå och förnöta tiden med prat, såsom du har gjort. Men när man sjelf UFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDEIFTER. 42 4å 7