Dagens Nyheter – 1 maj 1871, sida 2

— öd1IV — God afton, mina herrar, det gläder mig mycket att se er, hm... hm! Kaptenen hostade för att klara strupen; det var tydligt att han var smått förlägen, och att hans glädje icke var alld.les oskrymtad. Palle med sin skarpa blick hade genast märkt detta, och för att Uffe icke måtte förblifva i okunnighet om hans fina iakttagelseförmåga, gaf han honom en hemlig knuff i sidan, som dock ej hade den dermed afsedda verkan, utan tvärtom beröfvade Uffe den lilla smula besinning, han ännu hade qvar, ty han trodde att han hade gjort någonting tokigt. De togo plats, och ett samtal började om kriget, som stod för dörren, om de nya ministrarne och annat som hörde till dagordningen. Palle blef under diskussionen härom så ifrig att han för en stund glömde sitt egentliga ärende. Förgäfves sökte Uffe ett par gånger påminna honom om detta genom att rycka honom i rockskörtet, men Palle drog rockskörtet intill sig och fortsatte att prata lika hejdlöst. Slutligen, då kaptenen steg upp för att hemta en tidning, hvari han ville se efter något, fick Uffe tillfälle att hviska i Palles öra: — Inez! — Ja, haf tålamod, haf tålamod! svarade Palle med värdighet; det duger inte att gå så rakt på saken. Emedan Uffe icke sjelf hade mod att säga något, måste han tåligt vänta tills diskussionen slutade, hvarefter Palle i en helt naturlig ton