Dagens Nyheter – 1 maj 1871, sida 2

AR frågade kaptenen, om hans dotter kanske icke mådde väl, eftersom hon så plötsligt drog sig tillbaka. — Åh! hufvudvärk — qvinnojemmer, sade kaptenen, i det han slog ned ögonen, för att icke möta Uffes genomträngande blick. De fruntimren äro i allmänhet bra kuriöst folk, fortsatte han derefter, bemödande sig att dölja sin förlägenhet, men man skall blott visa sig bestämd mot dem, så hjelper det. Jag kommer just nu ihåg ett märkvärdigt äfventyr som jag hade en gång i Buenos Ayres med en donna Jasmintha. Och nu började kaptenen en lång historia, som han tycktes småningom erinra sig, allteftersom han berättade den — kanske den också härrörde uteslutande från hans fantasi, det kunde man icke så noga veta, i synnerhet som skådeplatsen för kaptenens ungdomsbedrifter alltid var så aflägset belägen, att man icke gerna kunde kontrollera hans uppgifter. Berättelsen handlade om något som händt i kaptenens första ungdom, ett par år innan han lärde känna sin aflidna hustru — en upplysning som han lät sig angeläget vara att tillägga. Han hade då nyligen kommit öfver till Södra Amerika, var fattig som en kyrkråtta, men hade någonting här (kaptenen pekade på sin panna), hvarmed han nog kunde åstadkomma ett kapital, om han bara fick tid på sig. Han hade erhållit anställning såsom kontorist hos en brasiliansk köpman, den rikaste i