Dagens Nyheter – 29 april 1871, sida 2

slog han en skål för Uffe och åter ropade sällskapet hurrah! och drack mera champagne: Uffe måste finna sig uti att vara den nye Niels Ebbesen, antingen han ville eller icke. Uffe tog åter plats vid Inez sida, hon såg på honom med en strålande blick, i det Hon höll sin hand till bälften öppen framför honom, så att ingen annan kunde se hvad hon gömde i densamma. — Känner ni igen den här? frågade hon; det var den kottiljongs-dekoration, ni gaf mig på balen; alla andra sådana som jag får bränner jag upp, men denna har jag gömt. Och hastigt förde hon handen tillbaka i fickan. Då uppgick plötsligt ett ljus för Uffe: det var på mig hon väntade! Och det tycktes honom, som hade i detsamma ett tryckande jernband brustit, hvilket hittills hållit honom fjettrad, en obeskriflig känsla af stolthet, glädje och oförskräckthet genomströmmade honom, och han sprang upp från sin stol, klingade i glaset samt höll ett tal — det var för första gången i sitt lif han höll tal, men det gjorde ingenting — han var inspirerad, och han talade om Nordens qvinna, som var mannens ledstjerna vid alla hans bedrifter och idrotter, som lyste honom i stridens hetta, hans tankars sel, hans ögons ljus — en skål för qvinnan! — Bravo, brazo! ljöd det rundtomkring, och jublet kände inga gränser. Inez sade blott tack åt Uffe, i det hon