Dagens Nyheter – 28 april 1871, sida 2

samma mål: att nå denna tillflyktsort, Dessa utvandrare med sina sängkläder och små klädknyten erbjödo en melankolisk anblick. Det är tydligt att Paris befolkning icke hyser något förtroenda till kommunen. Att döma af de många böner om hjelp för att kunna komma ur Paris, som ivgå till här boende slägtivgar och vänner, skulle utvandringen, ehuru stor den är, vara ännu större, om icke tusentals personer vore nödtvungna att stanna i Paris af brist på medel. I finansieltafseende är Paris nu i en mycket sämre belägenhet än någonsin under den förra belägringen, men denna omständighet tyckes icke alls tagas i betraktande af de parisare, man träffar i Versailles. Fransmannen lägger icke så mycken vigt vid finansiela förhållanden som engelsmannen. Ingen här tyckes tänka på, hvad denna ofantliga armå, dess marscher och proviantering kosta, eller hvar peuningar skola tagas för att betala allt detta. Fraukrike måste verkligen ha varit rikare före kriget med Preussen, än man antog. De oerhörda ekonomiska förlusterna tyckas icke mycket ha skadat befolkningen, om man får döma af dess utgifter och den ringa oro den hyser i fråga om hr Pouyer Quertiers utvägar att honorera de med grefve Bismarck ingångna förbindelserna. Nämda herre for i förrgår till det preussiska högqvarteret i Soisy, och det säges att han lemnat der varande myndigheter fullt tillfredsstälande upplysningar i fråga om sin förmåga att inom få dagar upplåna beloppet af den första inbetalningen på krigskontributionen. Om detta skall lyckas, hvar penningarna skola tagas och till hvad pris — allt detta är saker, som ej störa det galliska lugnets jemnvigt. Icke en fråga i detta ämne har framstälts inom nationalförsamlingen. Denna korporation litar på att hr Thiers och hans kamrater i regeringen skola reda alla svårigheter, men de äro icke heller män, som rygga för saken. Förtroendet till den exekutiva maktens chef är så stort, att han icke en gång behörfver visa sig på ministerbänken i församlingen. Han är nu sällan närvarande under gammanträdena, och jag undrar ej derpå. ty något ledsaummare än att sitta i denua församling kan man svårligen tänka sig. Lagstiftarne ha märkt, att man föga intresserar sig för hvad de säga eller göra, och de ha päyrkat utgifvandet af en tidning, som skall meddela en summarisk redogörelse för förhandlingarne och hvilken skall spridas i landsorten. Jag har anmärkt, att porträtter af orleanska familjen börja uppdyka i härvarande bod-. tönster. Grefven af Paris, hertigen af Aumale och prinsen af Joinvil!e sitta sida vid sida. Napoleon den 3:dje är alldeles försvunnen. Hvar och en vet att nationalförsamlingen är monarkiskt sinnad. Hon är detta till och med mera nu än då hon först sammanträdde i Bordeaux; men majoriteten är delad. Legitimisterna och orleanisterna ha icke ännu utjemnat sina meningsskiljaktigheter. Men det fins ett starkare skäl, hvarför den monarkiska frågan hålles tillbaka just nu. Om församlingen upptoge den, skulle kommunen triumfera., I följd häraf har majoriteten, ehuru mot sin vilja, medgifvit br Thiers att uttala sig för republikens vidmakthållande. Att hon skulle kunna komma att bibehållas, om den nuvarande församlingen gjordes till en konstituerande, eller om en ny församling, sammansatt af samma element som för närvarande, skulle väljas, det tror ingen menniska, och samma ögonblick, man blifvit kommunen qvitt, komma de moderata republikanerna att göra ett kraftigt försök att få den nuvarande kammaren upplöst, hvarefter man vill inhemta landets votum rörande den regeringsform, som skall blitva beståndande i Frankrike. Man har sagt mig, att hr Thiers fortfarande hoppas att insurrektionen skall vara qväfd inom en vecka, och trovärdiga underrättelser från Paris gifva vid handen, att insurgenternas nederlag i Chåteau-de-Beconu-affären, sora inträffade strax efter de föga lyckligt utfallna valen på söndagen, har betydligt nedslagit modet, äfven hos Cluseret och Dombrowsky, men om marskalk Mac Mahon icke fullföljer sina vunna fördelar, skola de snart glömmas. Det är alls icke otroligt, att hr Thiers stora plan är att samla en armå, tillräckligt stor att helt och hållet kringränva Paris, sedan betala preussarne deras halfva vmilliard, derpå taga fästena på nordostsidan i besittning och svälta ut kommunen i Paris. Om detta är den stora rörelse, på hvilken man begär att vi alla med förtroende skola vänta, skall det icke förvåna mig att finna hrr Oluseret och Dombrowski regerande i Paris de närmaste två månaderna, De vidtaga redan mått och steg för att pro.