ERROR EERO viss mån hans eget verk? Nej, intet af allt detta. Det var en, under visserligenicke alltför milda former framställd reservation mot det vigtigaste beslut som den nya representationen någonsin fattat. Vi vilja ej här upprepa de allt annat än undfallande ord, uti hvilka reservationen afgafs, endast anteckna att den mest fina antydningen om försäljs ningen af skinnet innan björnen var skjuten m. m. temligen tydligt och klart angaf att andra kammaren, då den fattat sitt beslut om indelningsverket, ej skulle så helt och hållet varit fri från enskilda intressens tryck, hvilket äfven gaf hr Sven Nilsson i Österslöf anledning till att säga att om frih. G. haft samma patriotiska stämning nu som 1865, så skulle han stått på utskottets och kammarmajoritetens sida. ooVi kunna fatta att personer, som voro mot representationsförslaget, nu med hand och fot arbeta mot dess konseqvenser, såsom indelningsverkets upphäfvande m. m., m. m.; men att en af representationsförändringens mest framstående kämpar finner lämpligt att ej endast motarbeta, utan äfven reservera sig mot det första beslut inom den nya representationen, som proklamerar dess olika skaplynne mot den gamla, det kunna vi i sanning ej förstå. Särdeles kännes det mycket nedslående för denna tidning, som i de flesta fall förut haft lyckan understödja frih. Gripenstedts id6er, att nu finna honom såsom den ifrigaste motståndare till den reform, hvilken i vår tanke är en ibland de vigtigaste för landets förkofran och en ibland de af rättvisan mest påkallade, den nya representationen haft att afgöra — en reform som det skulle varit nästan omöjligt att genomdrifva under den gamla. Detta beklagliga faktum gifver oss anledning att undersöka hur det egentligen hänger ihop med denna så vidt omtalade egennytta, som enligt så mångas påstående skall ligga till grund för andra kammarens beslut. Hur hänger det ihop med saken? Jo! städernas invånare, embetsmän, kapitalister och fabrikanter begära att den jordbrukande befolkningen skall: åtaga sig en ny börda för vårt försvarsväsende, utan att på samma gång erhålla någon lindring i förutvarande bördor, hvilka bördor icke delats af de delar utaf befolkningen som nu skrika på den jordbrukande samhällsklassens egennytta. Vi fråga nu: Hvilkas egennytta är störst — deras som ej vilja taga en ny börda utan att förut få lindring i den gamla, eller deras som ej göra ringaste min af att vilja dela den gamla bördan med dem som i sekler burit densamma, men det oaktadt fordra att de förut hårdt betungade skola i den nya bördan taga samma del som de hvilka förut varit fria? För vår del tro vi att det vore klokast om såväl friherre Gripenstedt som alla andra, hvilka ropa så högt på egennytta, toge skeden i vackra hand som man säger och läte saken hafva sin jemna gång utan både storartade reservationer och på personlighet gående framställningar. Vi skulle tro att säväl det ena partiet som det andra skulle vinna härpå och vi äro förvissade om att, sedan första hettan lagt sig, äfven motståndarne skola inse att vi härutinnan hafva rätt. Vi tvifla visserligen ej på att såväl friherre Gripenstedt som öfriga den indelta armåns drabanter skola å dragande kall och I Eat TI TE Te RT TNE RS RN TE ET IR I NA at AN AR