Dagens Nyheter – 28 april 1871, sida 1

Hvem minnes ej december-dagarne 1865? Hvem minnes ej med hvilken glänsande vältalighet friherre Johan August Gripenstedt då uppträdde, hur han med segrande bevisning och slående argumenter tillintetgjorde (sin ungdomsvänst invändningar? För egen del hafva vi detta ögonblick i lifligt minne. Redan då hade de kroppsliga plågornas hydra plöjt djupa fåror i hans anlete. Redan åå kunde man spåra preludierna till de krämpor, hvilka nu nästan fängsla. honom vid sjukbädden; men anden spelade i sitt fulla lif, och vi förmoda att det fins få af de då närvarande, hvilka ej hafva i lifligt minne det högtidliga ögonblick, då denne, man kan gerna säga det dävarande Riddarhusets störste talare, uppmanade sina ståndsbröder att hvar i sin mån offra sina företrädesrättigheter på fäderneslandets altare. Sedan dess har förflutit ett halft decennium, och samme friherre Gripenstedt uppträdde häromdagen inför den riksförsamling, hvars befintlighet till ej ringa del kan sägas vara hans eget verk. Men hurudant var detta uppträdande? Var det ett uttryck af en lugn och sann tillfredsställelse hos en framgångsrik statsman, som så hastigt sett konseqvenserna af sitt utförda verk träda i dagen? Var det ett framträdande ånyo af samma patriotiskt höga stämning som den, hvilken lifvade honom då han med sådan sällsynt framgång lät sitt snilles blixtar lysa öfver aftonen af Riddarhusets tillvaro? Var det ett den erfarne statsmannens erbjudande af en ledande hand åt de första yitringarne af den fria, sjelfständiga andan inom en representation, hvars maktställning är i — — LE Vaa. TENN Ris KR I RNA! TPI RR