sig afskräckas af hennes förmaningar från att en annan gång göra om detsamma. Den minnesvärda 21 mars randades. Palle önskade att han hade haft tio munnar och tjugu ben, för att han skulle kunna göra så mycket bruk af sin person, som han tyckte att.det behöfdes på en så betydelsefull dag. Med djup bedröfvelse kände han, huru stora inskränkningar den menskliga anden är underkastad här på jorden; han skulle så gerna ha velat vara både i början, i midten och i slutet af det långa tåg, som genom Vimmelskaftet och öfver Höibroplads rörde sig framåt Christiansborgs slott, Ja, han kunde ej en gäng springa fram och tillbaka, för att ändock göra sig så allestädesnärvarande som det var honom möjligt, ty dertill voro gatorna för trånga och lederna för tätt slutna. Men då kungen hade svarat deputationen på dess adress, och alla de många tusen menniskor, som voro samlade utanför slottet, höjde ett Slefve konungen 1 då ropade Palle så högt att de två goda vänner, som han höll under armen, blefvo döfva för hela den dagen, den ene på det högra och den andre på det venstra örat. Palle hade så mycket. att tala om denna dag, så mycket att öfverlägga med sina vänner om, att han först på aftonen träffade Uffe. Men då hade också haus hänförelse nått en sådan höjd att ban föll Uffe om halsen, tryckte honom till sitt bröst och kallade honom sin bäste vän. UFFR HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. 87.