Dagens Nyheter – 27 april 1871, sida 1

—--—-—-—-— r— — — —X-—-—-— O — C-X c. —-A——— LL småstäder, som hade att frukta fienden brännande och sköflande! Tänk, hur hr Lind ström då skulle kunnat med handen på hjer tat, fosterlandet på tungan och Göteborg valmän för sina ögon appellera till samti och efterverld, kapitalister och handtverkare och med stolt förakt blicka ned på dett flumpna bondestånd, som i alla sina hand lingar och beslut endast leddes af den lump naste egennytta! Ja, man skulle måhänd då kunnat få njuta anblicken af hr Aug Sohlman sjelf, som från borgarståndets bän kar med sergeant Tinnerholms hela krat manat sina medbröder att ej visa fruktar utan djerft draga sitt Zblodiga svärd mo både Tysklands och Rysslands förenade makt CMais ils sont passås, ces beuux jours d Aran jue2z.4 Den förseglade sedeln har försvunnit borgarståndet har försvunnit, hrr Carlån oci Lindström hafva talat för döfva öron, oci hr Sohlman rasar förgäfves i Aftonblade mot sitt eget barn. Tänk bara, hur behändigt det skulle gåt att under gamla representationen ej endas få igenom beväringslagen, utan äfven de fö dess genomförande nödiga anslag; och tänl hvad Aftonbladet och f. d. borgareståndet: borgmästare nu måtte känna bittra qval öf ver att de lemnat makten i händerna på dessa råa bassar, på hvilka sådana ut märkta personligheter som hrr Gripenstedt Hedin och Rundgren förgäfves använda sir förmåga, för att ej tala om hr Ribbings spetskulor och hr Dufvas tumlettsprångt ?). Emellertid bör man vara Aftonbladet tacksam derför att det afkastat masken. Vi förmoda att den stora majoriteten äfven a städernas invånare numera skall få ögonen öppna och begripa att det ej är indelningsverkets bibehållande som ligger Aftonbladet om hjertat, utan att, såsom vi redan i en föregående artikel påpekat, detta endast är en skärm, bakom hvilken det döljer sina krigsplaner. Det hade eljest ej varit möjligt att det kunnat så kasta alltakt och anständighet öfver bord och gifva sig till att anfalla den nya representationen samt med vemod tänka på den gamla, hvilken skulle varit mycket lätthandterligare för dess äfventyrliga planer. Vi beklaga sorgen, men deltaga icke i saknaden, utan glädja oss tvärtom af hjertat öfver att det nya statsskicket befriar oss från vådan af de äfventyr åla Don Quixote, i hvilka Aftonbladet och den gamla borgarstånds-högerns koryfåer utan tvifvel eljest skulle fört oss. ) Hr Sven Nilsson i Österslöf liknande hr Dufvas anförande vid en tumlett (d. v. s. en dufva som vänder i luften för att ej bli tagen af höken), ty hr Dufva anföll först regeringens förslag, men vände sedan och anföll utskottets