Dagens Nyheter – 27 april 1871, sida 1

Vann yttranden om Thor, Starkodder och Freja: Uffe tyckte att det lät bra. Men nu kom det något som Uffe ej kunde erinra sig ha skrifvit, det var mera skarpt och bitande — förmodligen är detta litet af Palles salt, tänkte han och läste vidare. Så kom något ännu skarpare och bittrare, något hvarom Uffe visste att så kunde han aldrig ha skrifvit — det är säkerligen Klemmesens Cayenne-peppar, tänkte han; men det var icke utan att hans vänner yarit mindre spendersamma med sina kryddor. Men hvad kom nu? Ett häftigt anfall på rministåren, som beskylldes för att ha fört Danmark till brädden af den afgrund, vid hvilken det nu befann sig, och derefter en eftertryeklig uppmaning till konungen att han skulle skilja sig vid dessa farliga rådgifvare och omgifva sig med män till hvilka folket hyste större förtroende, Uffe läste och läste, så fort hans ögon kunde sluka raderna, ti ills han slutligen stannade vid sitt eget Damn. — Och allt detta har jag skrifvit! suckade han och tappade förfärad tidningen vi golfvet. Hans egen välmenta förmaning till landets raska söner, som icke skulle ha gjort ens dena ömtåligaste menniska nägon förtret, hade förvandlats till ett sådant oväder, en stormlöpning mot konungens eget råd. Uffe visste rakt icke, huru han skulle förstå denna märkvärdiga förvandling. Han genomläste artikeln ännu en gång men derigenom blef han icke klokare. Apoteka UFFE HJELMS OCH PALLR LÖVES BEDRIFTER. 8G