Dagens Nyheter – 25 april 1871, sida 1

— Inte för mig, Uffe, inte för mig. Jag har en alltför skarp blick för att jag cj långt för detta skulle ha sett på Inez, att hon är förlofvad i hemlighet, i händelse så vore förhållandet. Uffe andades åter fritt; Palle talade i en sådan ton af öfvertygelso och tvärsäkeorhet, att det var omöjligt att icke sätta tro till hans ord. Då Uffe nu en gång kommit in på detta intressanta ämne, beslöt han att detsamma skulle gruudligt diskuteras. — Tror du då inte, att det är någonting mellan henne och löjtnant Zimmerthal? — Nej, jag är viss om att dem emellan förefinnes intet intimare förhållande; Inez är tvärtom både, led och trött vid denne ömklige Timmerdal — hvarför skola vi inte kalla honom vid hans rätta namn, utan envisas att öfversätta detta på tyska? — Du vet into, huru lycklig du gör mig genom att säga detta, inföll Uffe, som åter steg ombord på hoppets lätta båt och lät lyckans milda vind fylla dess segel. -— Om du blott ville följa mina råd, skulle du alltid vara lycklig, sade Palle, och i och med detsamma fick han en Jjus id6. När jäg säger att Inez är trött på löjtnanten, får man dock ej lita alltför mycket derpå, ty en qvinnas sinne är lika ostadigt gom en vindföjel, och den hon i dag icke gitter se, vill hon i morgon både kyssa och klappa.