— 209 — — Det vet jag inte, men deremot vet jug med sikerlict att Uffe ihte är med i någon sådan klubb. — Hm!... Visar han öfverhufvud något lifligare intresse för politiken? — Inte stort, svarade Palle. — Men ett sådant intresse skulle kunna väckas hos honom, och det åligger i synnerhet er, Palle Löve, såsom hats intimaste vän, att försöka åstadkomma detta. — Jag har visst försökt ganska ofta, men... — Jag förstår, det är fadren, den gamle perukstocken, som står i vägen för er. Dylika gamla kanaljer borde förvisas ur riket: de smyga omkring öfverallt och ställa till tusen olyckor i det fördolda. Man borde införa ostracismen här i landet, sådan som den fanns hos de gamle atheniensarne; men det danska folket är alltför blödigt, alltför nervsvagt för att kunna tåla slika starka kurer. Ett sådant väsen det skulle bli, om man bara komme fram med ett förslag att införa ostracismen, och dock skulle detta i sjelfva verket vara det allraförnuftigaste. — Det allra förnuftigaste, upprepade Palle. — Man måste söka frigöra Uffe från fadrens inflytelse. Är han häftig till lynnet? — Uffe? Det trer jag inte; jag har aldrig märkt det. — Nej, jag menar den gamle. — Jaså, öfversten — ja, jag tror nog att han är af det hetlefrade slaget, sade Palle. UFFR HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. 84.