Dagens Nyheter – 22 april 1871, sida 3

Hvarjehanda nyleter. Möfltast svar. lin brukspatron G. var en sommar på besök hos öfverste M. på B. bruk å Dalsland, medförande en betjentpojke, vid namn Calle, som var dåligt utrustad på hufvudets vägnar samt kände intet af verlden mer än de alldagliga föremålen från sin landtliga hembygd. Öfverste M. var synnerligen road af blommor och djur samt ogde bland annat i sin trädgård ett kinesiskt tempel, i hvilket hans synnerliga favorit, en talande papegoja, hade sitt residens. Sedan Calle insatt hästen, fick han tillsägelse att se sig om i den vidlyftiga trädgården, och under denna sin vandring kom han äfven till det omtalade templet. Beurdrande den för honom så ovana lyxen, steg han öfver tröskeln, men hvem kan beskrifva hans förvåning, då han hörde en röst tillropa sig: God dag! utan att han kunde upptäcka någon menniska. Undrande såg han sig omkring till dess han blef varse fågeln, som sjelfbehagligt kråmade sig på sin pinne. Stirrande började han gå baklänges, men hans bäfvan öfvergick till verkiig ångest, då fågeln sade: Jag heter Goja ; hvad heter du? — Jag heter Calle, jag! svarade den förbluffade gossen och fortfor att gå baklänges mot dörren, till dess han kom i dess grannskap, då han på rädslans vingar flyktade från det för honom så obegripliga underdjuret. Gamla seder. Det är en sed från he denhös att på Öland på dymmelonsdagsaftonen skjuta bort trollen och invänta gamle Oden, som på aftonen anses vara stadd på resa på ön, der han i vissa beryktade byar helsar på och söker proviant för sig och sina hästar. Vid detta skjutande förorsakas ofta stora skador, men bruket är heligt och kan ej än dras. Sista dymmslonsdag sköt man som van ligt i luften och i en viss by skulle man tro ligen skjuta bort slagskämparne till nästa år. I Ahlby skadade sig cn båtsman i ansigtet genom vårdslös behandling af krut, så att han är sängliggande; dörren till huset slogs sönder och taxet i stugan skadades; händelsen timade vid laddningen; en tillfällighet gjorde att taket ej flög sin kos. Sådana och flera hednaseder äro ännu rådande och föreställning deremot synes ej mycket hjelpa. En beskedlig hund. Konsul H. i Stockholm egde en dogg, som hade den fula ovanan, att rusa på förbigående och sönderrifva deras kläder. En dag hände det sig, att han på detta sätt antastade pastor P. och dervid sönderslet dennes underkläder. H., derom underrättad, blef mycket ledsen öfver det skedda, och för att någorlunda reparera skadan, sände han till detfförfördelade e låda champague. Någon tid derefter möttes de båda herrarne på gatan, hvarvid P., efter ett föregående samtal, frågade efter hunden. — Han gjorde mig så mycken förargelse, att jag var nödsakad att låta skjuta honom, svarade den tilltalade. — Åh, det var skada, sade pastor P. med ett småleende,. Det var synd om det snälla, beskedliga djuret. Från Versettles borättar Hans Wachenhusen följande anekdot: Då kej avarter låg i Ölermont, hade befallning utgått att inga reqvisitioner der finge göras. En dag tågade bayrarne derigenom i ett hundvider. — fversten för bayerska chevaux legers kände sig på aftonen opasslig och önskade sig en flaska vin. Han gaf alltså sin ordonnans befallning att gå och köpa en flaska vin samt gaf honom för detta ändamål en thaler, förbjudande honom att vreqvirera. Karlen vandrade genom smutsen gata upp och gata ned samt kom slutligen till ett hotell, framför hvilket två pestkarlar stodo. Posterna hade fullt upp att göra med att skyldra för förbigående officerare och vinkade derföre blott att mannen skulle gå sin väg och icke klappa på dörren. Men han lät sig ej bekomma utan fortfor dermed. Slutligen öppnades dörren af en äldre militär, som fick veta mannens ärende, En yngre office hemtade efter en stund fram den begi vinflaskan. Ordonnansen framräckte nu sin thaler och ville betala, Nej, helsa öfversten och säg att kungen af Preussen ber att vinet måtte bekomma honom väl. — Men hvar r då kungen af Preussen? frågade vår bayrare. Det är jag, sade den äldre officeraren. Schon gut, svarade vår bayrare och örde flaskan jemte thalern till sin öfverste. SMen jag förbjöd ju dig att reqvirera, sado ölversten vred. Ja, herr öfverste, men kun: gen af Preussen bad så mycket helsa. En sted i mörker. Den 16 februari kl. 5 på e MM. observerade man på Frans Josefsbron i Prag en stark rök och kort dereftsr slogo lågorna upp öfver broverket. Elden kom ut ifrån ett gasrör och alla släckningsförsök voro förgäfves, Då faran för en sprängning låg nära till hands, gaf stadens borgmästare order att afspärra det hutvudrör, som ledde gasen in till staden. Fem minuter öfver 7 slocknade alla gaslågor i hela staden, Detta gaf anledning till de entyrligaste rykten och till mycken förvirring öfverallt. Gatorna voro kolmörka och i husen sågos endast! petroleumlampor brinna, Jern gståget körde i samma ögonblick in på stagärden, hvarest man lyckligtvis hade tändt några facklor, så att ingen olycka skedde. På den stora ezechiska teatern hade ropresentationen just begynt, så att man helt hastigt befann sig i ett egyptiskt mörker. Representatiouen blef inställd och publiken lyst utför trapporna d stearinljus. I circus