-VvAFP oe — I detta ögonblick är jag alltför lycklig för att kunna tala. — Så föreslå då en skål för tystnaden! — Den vill jag helst dricka med er — i tysthet, sade Uffe. Inez såg på honom med en underlig blick; derpå tog hon sitt glas och stötte det sakta mot hans, under det att en hög rodnad färgade hennes kinder. Då deserten bjöds omkring, tog Inez en liten blomsterkorg, som låg bland de öfriga konfityrerna och gaf den åt Uffe. — Ger ni mig en korg? frågade Uffe. — Det är er egen uttydning, svarade Incz; jag tänkte blott på blommorna, och något annut behöfver inte heller ni tänka på. — Nå, då vill jag ge er denna lille hund, sade Uffe; och för att ni ej må göra er skyldig till en så oriktig uttydning som jag af er blomsterkorg, skall jag genast säga er att hunden betyder trohet. Inez mottog huuden och sade: — När jag ger er lof att betrakta blommorna som en bild af min karakter, vill ni då också ge mig lof att betrakta hunden som en bild af er karakter? — Ja, det vill jag, svarade Uffe med mycken innerlighet. — Så ha vi då på sätt och vis utbytt porträtter, sade Inez och smålog. Man steg nu upp från bordet, som genast afdukades och flyttades undan, för att dansen