Dagens Nyheter – 21 april 1871, sida 2

honom, som ådrog sig de kringståendes uppmärksamhet, och mer än en ung dam frågade sin kavaljer, hvem den unge herrn med de blå ögonen och det ljusa lockiga håret var, som visat sig så plötsligt, som hade han kommit upp genom golfvet. Löjtnant Zimmerthal nalkades Uffe och Inez, helsade på den förre med en förtrolig nick och bad den sednare om att få dansa ett enda litet hvarf med henne. :Hon bad honom ursäkta, men hon var ännu så andfådd, sade hon, att hon behöfde hvila sig; löjtnanten drog sig då tillbaka med en mindre vänlig sidoblick på Uffe. Genast derefter sade Inez till Uffe, att nu kunde hon mycket väl dansa ut igen, om han hade lust. Åter flögo de öfver golfvet, men denna gång passade :Uffo bättre på än sist och stannade i rättan tid. — Men är det verkligen första gången i ert lif ni är på bal? frågade Inez. Jag har aldrig haft en så ypperlig kavaljer som ni är, icke ens löjtnant Zimmerthal kan jemföras med er, och dock dansar han utmärkt bra... Men huru kan det då komma sig att ni är rädd för att folk skMll skratta åt er? — När jag dansar med er, bryr jag mig inte om att man skrattar åt mig, svarade Uffe. — Bryr ni er icke heller om att vidare besöka någon bal? — Jo, för att sammanträffa med er, skulle jag gerna mycket ofta gå på bal. Nu infunno sig flera kerrar och bjödo upp