KO ue EEE vad AEROX v VRENA logik är, liksom barnens, oböjlig. De måtte ha blifvit mycket förvånade att i dag åter få se titeln general 4 ordern rörande officerarnes aflöning, då den för fyra dagar sedan hade blifvit så högtidligt afskaffad såsom varande opassande för demokratiska institutioner. Befälbafvaren-en-chef får 16 fr. 65 c. om dagen, 500 fr. i månaden. Detta är icke dyrt för en god general. Andre befälhafvande generalen får endast 450 fr., öfverstar 360 fr., majorer 300 fr. och kaptener 225 fr. Detta kan kallas demokratiska löner, men jag delar i alla fall Montmartres åsigt: hvarför betala officerarne mer än soldsterna? . En åtgärd har både i Montmartre och andra stadsdelar visat sig mycket verksam och förskaffat kommunen mångasoldater, på samma gång den röner varmt understöd hos qgvinnorna. Kommunen har påbjudit att en pension af 600 frank skall utbetalas till alla hustrur, lagliga eller icke, hvilkas män stupat i striden. Barnen, legitimerade eller icke, skola intill 18 års ålder uppbära 365 frauk i pension. En hustru, laglig eller icke, som är moder till 6 barn och som haft den olyckan att förlora sin man på barrikaderna, skall sålunda, ipso facto, finna sig sjelf förflyttad från den arbetande klassen till räntetagarnes, med en inkomst af 2,800 frank. Dessa fördelaktiga omständigheter ba icke undgått hustrurnas uppmärksamhet och de ha blifvit entusiastiska beundrare af kommunen, Do skämma ut de rädde, stärka det sjunkande modet, omhulda de uttröttade och, om nödigt, angifva de fege, som undandraga sig sina kommunistiska pligter. De arbeta sjelfva vid barrikaderna och följa sina män till stadens portar för att vara riktigt säkra på att de icke måtte gå vilse under vägen. Aldrig såg man en sädan ifver, en sådan hängifvenhet. Hvilket uppvaknande S ( dessa olyckliga qvinnor den dag på hvilken både kommunen och deras pensioner undertryckas. Regeringen i stadshuset skapar bland dessa qvinvor oefterrättliga fionåer åt den regering, som kommer att efterträda henne.