Dagens Nyheter – 21 april 1871, sida 1

uppfinna ett sätt att reda gig ur alla dessa svårigheter, börjado de främmande konma, och efterhand fylldes rummet. Uffe drog sig tillbaka i en fönstersmyg och gömde sig så mycket som möjligt bakom de långa gardinerna: hade det funnits en trappa, ledande från fönstret ned på gatan, så skullo han genast ha begifvit sig utför densamma, Det var idel obekant folk som infann sig — nej, der kom då ändtligen Klemmesen — och der — men hvad skulle han här alt göra? — löjtnant Zimmerthal. Denne lyste 1 sin glänsande uniform och såg sig omkring med en min, Bsom vore ingen annan i rummet än han sjelf — och så damerna naturligtvis. Och hvilken mängd af damer sedan! De kommo icke en och en i sender, utan för hvarje gådg dörren slogs upp, inryckte ett helt kompani. Det var ott nigande och ett viftande, ett bagande och ett skrapande på foten utan all ända — den som ändå bara voro långt borta från alltihop! Uffe höll sin blick oafvändt fästad på dörren, genom hvilken gäster oupphörligt inströmmade. Men hvarför syntes icke Inez till? Skulle hon kanske helt och kållet uteblifva? Det svartnade för Uffes ögon vid denna förskräckliga tanke. Men se, nu gick dörren upp igen, och det var som hade ljusen på en gång börjat brinna klarare, som om hade en Dy arrla ingjutits hos hela sällskapet: Inez trädde in. Aldrig hade Uffe förr sett henne så skön. UFPR MIJLLMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. Bä.