a steg upp till Palles vindskammare och fann denne sysselsatt med att underkasta sina lackerade stöflar en grundlig mönstring; Palle ville förvissa sig om att icke ett enda dammkorn fanns på dem. — Nå, hur går det? sade Palle. Har du nu allt klart inombords? Stöflar, hatt, handskar, är allt som det skall vara? — Ja, jag tror det, svarade Uffe. — Det vore bättre om du visste det... Till hvilken dans har du bjudit upp Inez? — Jag har inte bjudit upp henne till någon ; när skulle jag ha gjort det? — Har du inte bjudit upp henne? ... Men hvarför har du då sprungit till Roslins hvarannan dag?... Ja ja, nu får du allt dra väfven, hvad henre åtminstone beträffar, ty hon brukar vara uppbjuden till alla danserna fjorton dagar i förväg. — Jag trodde inte att det gick an att bjuda upp så der i förväg; det skulle du ha sagt mig. — Men jag kan då verkligen inte säga dig allting, jag kan inte vara din barnpigs, som jemnt och ständigt följer dig 1 hälarne, svarade Palle förargad. Uffe var förkrossad; denna bal skulle medföra hans undergång, derom var han förvissad. Efter en stund yttrade Palle i mildare ton: — Ett råd vill jag emellertid ga dig: du måste vara på din vakt från första ögonblicket, och så snart Inez träder in genom dörren,