Dagens Nyheter – 20 april 1871, sida 1

SET STREET DNS OS E EN NRET FRRTE DS STEONEeN likaledes utredde han hvad som på 1600-talet menades med utskrifning, hvilken bestod deri att hvar l5:de, 10:de, 6:te och 5:te man ställde sig i ledet. Nu är fråga om att alla mina inom en viss ålder under 7 års tid skola förbinda sig att stå i ledet och gå i krig af hvilken anledning, när och hvar som helst. Är icke detta äfven utskrifning? Talaren afgaf härpå ett obetingadt jakande svar. Det gamla försvaret mot en inbrytande fiende att gå man ur huse har sin motsvarighet i vår landstorm, som är ordnad för samma ändamål. Efter många skickligt anbragta smekningar af rotehållarne och åtskilliga skarpa hugg åt regeringen och dem, som påstått att rotehållareintresset endast hvilade på egennyttig grund, kom talaren genom en logik, som man måste vara minst en riktigt durehdrifven jurist för att förstå, till den sannolikt för hela kammaon öfverraskande slutsatsen, att om han måste välja mellan regeringens förslag och utskottets, skulle han gifva sin röst åt det förra. Man fick då först höra talas om att rotehållarnes rätt inskränkte sig till de förhållanden, som existerade vid aftalets ingående, och den 7T-åriga tjenstgöringen i ledet af allt vapenfördt manskap inom en viss ålder, hvilken skulle motsvara fullt ut (och mera till) den utskrifning, som man på 1600-talet kände — denna omständighet jemte många andra, som svuro mot hans konklusion, glöm !e talaren alldeles bort under sina mycket svåra. 1ucn skickligt utförda volter vid bevisnivge:s sammanbindning med de slutsatser, hvartiil han aktade nödiegt att komma. ; För utskottets förslag talade under förmiddagen i öfrigt hrr Gunnarsson, lIHörnfeldt, Lundqvist, Via Andersson, Nils Nilsson från Blekinge län, Gunnar Ericsson, Fredriksson, Samuel Jonsson, P. K. Andersson, J. F. Pettersson, Per Eriksson i Wik, Magni, Johannes Andersson i Knarrevik, O. Olsson i Olebyn, Lars Pehrsson. På samma sida uppträdde ånyo hrr Keij, Jöns Pelirsgeon och Mankell, hvilken senare erinrade, i anledning af törsta kammarens beslut, att en återremiss numera tjenade till. intet, samt att hr John Ericsons förslag, att indelningsverket skulle aflösas. på 28 år, vove olämpligare än regeringens, enär, enligt talarens förmenande, indelningsverket, om k. m:ts förslag antoges, icke skulle kunna bibehållas under den tid, som hr Ericsons förslag omfattade. För återremiss i syfte, dels af hr John Ericsons reservation, dels af hr Kallstenii för; slag och dels slutligen för att få ett jemkningsförslag, talade mer eller mindre omständligt på förmiddagen hrr Tamm, CO. Wikström, Wennerus, Wedberg, Ländaström, som, påverkad af diskussionen, nu gjorde denna eftergift, efter alt förut ha yrkat bifall till k, m:ts förslag, J. E. Ericsson, Stenbäck, Altin, Edström och Lönnberg. Hr Koskull önskade äfven återremiss i hopp att något förmedlingsförslag skulle kunna uppgöras. Flera utvägar i den riktningen hade under diskussionen blifvit påpekade; för sin del ville talaren näwna en, hvilken han gerna skulle lemna sin röst, nemligen rotering af säterierna och den hittilis oroterade jorden. Tvänne af regeringens ledamöter, nemligen först krigsministern, ht Abelin, och sedan justitiestatsministern, hr Adlercreutz, yttrade sig i går afton och afgåfvo, kan man säga, hvardera ett ultimatum i denna fråga. Hr Abelin yttrade, sedan han bemött några motståndares uppgifter, att han med aktning skulle mottagit ett från hans eget afvikande förslag, som inneburit några garantier för att landet dermed gifvits ett verkligt försvar, men det förslag, hvartill man nu yrkade bifall, ansåg han icke innebära ringaste trygghet, hvarför han skulle af alla krafter bekämpa detsamma, ty han hyste ännu samma åsigt angående indelningsverkets lämplighet såsom kärna för vårt försvarsverk, som den han förut uttalat, och han tillade, Ås RADE a I ERNER ll seg UT ÄREYET SEN TER ale pp NNE er) LR I NASA a eh NIE Pt ay RIS Ying sr