Dagens Nyheter – 20 april 1871, sida 1

För honom var Uffe fortfarande den tröge, sömnige ynglingen, af hvilken han aldrig haft annat än förargelse och aldrig väntade sig annat än förargelse. Icke så med fru Hjelm; hennes skärpa modersöga hade för längesedan upptäckt den förvandling, han höll på att undergå. Fru Hjelm kunde både stafva och sammanföra stafvelserna till ord. Uffe aflade många besök hos kapten Roslins, men blef alltid röd i ansigtet, när fru Hjelm frågade honom, om han hade varit der, och det var klart att han helst ville slippa sådana frågor. Fru Hjelm ansåg det riktigåst att för mnärvarande icko gå Uffe närmare in på lifvet, utan låtsa, som om hon ingenting visste, och i all tysthet aktgifva på sa kens utveckling, tilldess hon kunde frna nödigt att mera verksamt ingripa. Hon menade dessutom, att Uffe sika litet skulle förkasta sig i detta fall som i alla andra, men härutinnan var det väl möjligt att fru Hjelm tog fel. Den sjunde mars skulle det bli stor bal hos grosshandlar Löves. Hvarje år gaf grosshandlarn en sådan, hvarvid mycken ståt och lyx utvecklades, och på hvilken en del af hufvudstadens förnämsta skönheter brukade sammanträffa samt jemte dem åtskilliga mycket hyggliga unga män, om hvilka sednaregrosshandlarn med full visshet trodde att efterverlden skulle inskrifva deras namn med stora bokstäfver i Danmarks historia. Denna bal egde vanligtvis rum i februari, men detta år hade den i UFFR HJELMS OCH PALLE LÖVRS BEDRIFTER. 3Ö.