Dagens Nyheter – 18 april 1871, sida 2

219, — rättelse om huruvida min son är här? frågade öfversten. — Jag vet blott att några studenter och handtverksgesäller, som väsnats och slågits på gatorna i natt, blifvit häktade, men vi ha ännu ej fått deras namn uppskrifna. Om ni så önskar, kan ni sjelf följa med mig och se om er son är ibland dem. Tjenstemahnen vinkade åt en konstapel, och denne förde dem genom fera trånga, mörka gångar, tills de slutligen stannade framför en väldig ekdörr. Nyckeln vreds långsamt om i det tunga låset, och motsträfvigt gick dörren upp. Ett svagt dagsljus inträngde i fäbgelserummet genom den sålunda åstadkomna öppningen, det föll just på Uffe, som satt lutad mot väggen i djup sömn; hans toalett var oordnad och mycket illa mädfaten, och hvad hans ansigte beträffar, var det blekt och blodigt på högra sidan samt till hälften doldt af det okammade, hoptofvade håret, som nedföll deröfver. Öfversten betraktade honom ett ögonblick under tystnad, en mörk skugga öfverfor hans ansigte, men han sade intet. Derpå sköt han åter sakta igen dörren. — Fann ni er son derinne? frågade polistjenstemannen. — Ja, vat det korta svaret. — Hör, vet ni hvad, herr öfverste, sade tjenstemannen, jag tycker att det enklaste sättet att ordna denna sak vore att ni toge er son med er hem. Det hela är ju blott en