Dagens Nyheter – 17 april 1871, sida 2

Reklamation mot Nya Dagligt Allehanda af tyska rikets minister i Stockholm. Sedan den artikel, i början af detta blad, hvari vi bemött Dagligt Allehandas nyaste fint för kungliga armåförslagets senomdrifvande, redan var skrifven och uppsatt, mottogo vi från baron von Richtkofen följande skrifvelser: Stockholm den 16 april 1871. Herr redaktör! Vördsamt anhålles om plats i morgondagens nummer för medföljande reklamation, hvilken jag samtidigt äfven skickar till andra tidningar. Emottag etc. Baron v. Richthofen, Tyska Rikets Minister. Den åberopade skiifvelsea lyder som följer: Nya Dagligt Allehavda innehåller i sin ledande artikel sistlidne Urlag följande: Det är troligt, att vi icke åtminstone för det närvarande blifva anfillna med krig — troligt säga vi, men vi undvika ordet säkert, Det är till och med troligt, att vi på länge icke blifva det, men med octt vilkor, att vi visa undfallenhet i de små eller stora konflikter, som kunna uppkomma. Ordet, länge tillbakahållet, må i ett så afgörande ögonblick som detta utsägas: tryeket på vär sjelfständighet kännes redan. Det vore ett alltför grannlaga ämne awvt vidare inlåta sig på de många särskilda episoder, som under loppet af l,:dels år förekommit, eller allt sedan den tid, då det stora kriget började och de franska sympatierna hos svenska folket på ett mer eller mindre lämpligt sätt trädde i dagen. Vi böra dock ej begå någon indiskretion, om vi gifva offentlighet åt följande: Förra året, efter krigets början, mottog utgitvaren af denna tidning en skrifvelse ifrån nordtyska förbundets minister härstädes, baron Richthofen, hvilken skrifvelse påkallade ett skriftligt svar. Detta svar tillställdes hr baronen genom en red. nära stående person, hvilken af hr baronen på det vänligaste mottogs och med hvilken han inlät sigi ett längre samtal, som hufvudsakligen rörde sig omkring den svenska pressens hållning under den pågående striden och andra företeelser af ovilja mot Tyskland, hvilka hr baronen djupt beklagade. Ja, han lät icke otydligt förstå att ett sådant förfarande ifrån svensk sida skulle leda till krig. Breföfverbringaren kunde ej misstaga sig på hr baronens synnerliga välvilja för Sverige och hans verkliga ledsnad öfver ett sädant sakernas tillstånd. Något öfverraskad öfver hans hotande uppriktighet, yttrade vårt ombud, att han ej skulle begå den indiskretionen att yppa detta meddelande, hvarvid hr baronen förklarade, att han egde rätt att omtala det för hvem han önskade. Härmed förhåller sig på följande sätt: Samma tidning hade i nr 226, september sistlidne år, under rubriken Spioneriet i sin fullkomlighet, meddelat den fabelaktiga notisen om en preussisk officers afrättning i Metz, hvilken officer för ändamål af spioneri varit hos marskalk Bazaine tre år i tjenst såsom betjent och nu skulle blifvit upptäckt såsom spion. Till stöd för denna absurditet hade nämnde tidning åberopat ett i bref meddeladt intyg af en kongl!. svensk