Dagens Nyheter – 17 april 1871, sida 1

Såväl handtverkarne som studenterna slogos med mycken tapperhet, mon brandvakterna voro dem dock öfverlägsna, tack vare de fruktansvärda saxarne. Palle Löve blef jemto kapten Roslin trängd mot en port, under det att striden rasade på några få stegs afstånd från dem. Palle Löve var dödsblek. — Do mörda oss, de odjuren! klagadeban och vred sina händer. Kaptenen stötte, förtviflad, sin axel mot porten, och se — denna, som icke var läst, sprang upp. Palle Löve och kaptenen störtade in, flera ville följa efter dem, men Pallo Löve, som fruktade att brandvakterna o skulle intränga, slog hastigt igen porten och sköt för rigeln. — Gud vare lofvad, vi äro räddade! utbrast Palle, i det han knäppte ihop sina händer. — Mon er vän, hvart tog han vägen? frågade kaptenen. — Hvilken vän? — Uffe Hjelm; jag såg honom derute slåss mod brandvakterna. Kan ni inte öppna porten på glänt och smuggla in honom? Och kaptenen förde handen fill rigeln, såsom för att draga den tillbaka. Palle fattade hastigt hans hand. — För himmelens skull, kapten, hvad tänker ni på? Om ni öppnar porten, så tränga också brandvakterna in, och då är det förbi UPFE HJELMS OCH TALLE LÖVES BEDRIFTER. 27.