— Äh! hvad är det der för prat!... Det der var inte roligt alls, ropade smedsgesällen. Kanske du kan hitta på något bättre, Kristian Hjulben ? Kristian Hjulben, som under Palle Löves tal hade stått och uppgjort mörka hämndplaner, föreslog nu att man skulle hänga upp brandvakten på Nikolai kyrktorn till skräck och varning för alla lika sinnade brandvakter. — men det förstås, inte vid halsen, utan vid rockkragen, så att han kan lefva upp igen 1 morgon. . — Ja, det var putslustigt, ropade handtverkarne, och till och med på studenterna imponcerade denna ljusa ide. Brandvakten fördes nu bort till Nikolai kyrka. Han tiggde och bad ömkligt att slippa: han var en stackars fattig man, som hade hustru och sex oförsörjda barn. — Åh, strunt! ropade Kristian Hjulben; hur kan en sådan der brandvaktssjäl, som aldrig är hemma om nätterna, ha hustru och barn... Nej, men se en sådan präktig jernkrok deruppe, den är ju som enkom ditsatt för att hänga brandvakter på. — Men hur skall man nå ditupp? frågade, smedsgesällen, som var en af de ifrigaste vid excekutionen. — Om vi dra fram rustvagnen som står derborta och stiger upp på den, så tror jag nog att vi kunna nå kroken, sade Kristian