Dagens Nyheter – 15 april 1871, sida 2

Hjulben, hvilkens uppfinningsförmåga besegrade alla hinder. Vagnen drogs fram, och brandvakten upphängdes på sådant sätt att man stack kroken genom kragen på hans rock. Som rocken var gjord af starkt tyg, kunde den väl bära den tunge brandvakten. Nu drogs rustvagnen bort, och mannen förblef hängande på Nicolai torn med sin brandvaktssax i handen. — Ja, det der kallar jag putslustigt! ropade smedsgesällen och höll sig för sin mage, ty han var nära att kikna af skratt. — Nu skall jag sjunga igen, och ni andra skola instämma i refrängen, ropade lille Kristian, och så sjöng han åter med sin gälla röst: See nu blev vi ferdig med Vegteren! — Rullen gaae, Rullen gaae! Og saa gaaer vi hen til Ministeren! — Rullen gaac, Rullen gaae! Vegteren hengte vi bare i Frakken, Ministeren henger vi op i Nakken! Rullen gaae, Rullen gaae! Saa skal vi see, hvor Ministrene gaac! Uffe deltog hvarken i skrattet eller i sången, han stöd tyst lutad mot en vägg; det hela gick förbi honom såsom en dröm. Han betraktade det som ett slags förspel till den egentliga bedriften, den stora bedrift, som nu skulle utföras. Han hade hört Palle Löve uppmana sina följeslagare till strid mot tyranniet och förtrycket: Uffes själ brann af begär efter alt börja kampen, och han jublade, när han tänkte på att nu skulle den lyckliga