Dagens Nyheter – 15 april 1871, sida 2

— Jo, nog kan jag väl det, om ni andra vilja sjunga refrängen. — Det ska vi nog, om du bura börjar. Och Kristian Hjulben sjöng med genomträngande röst, under det den öfriga skaran med thordönstämmor instämde i refrängen, så att husen gåfvo eko både till höger och venster: Aa sei, lille Christen, hvor gaaer Du hen? — Rullen gasae, Rullen gaae! Og jeg vil sgu hen til Ministeren. — Rullen gaae, Rullen gaae! HSaa snart jeg barestens Tegnet vil give, Saa skal I Andre Stenene hive. — Rullen gaac, Rullen gaae! .Saa skal vi see, hvordan Ruderng gaae! Refrängens skönhet förhöjdes yttermera genom ett och anvat vildt tjut, som lifligt påminde kapten Roslin om de lyckliga dagar, då han ströfvade med rödskinnen på Buenos Ayres ändlösa prairier. Skaran sjöng med sådan kraft, att till och med brandvakten vaknade dervid. Han pärmade sig, och i den vresiga sinnesstämning, hvari man vanligtvis råkar, när man på ett omildt sätt blifvit väckt ur en ljuf slumm r, bad han dem hålla munnen på sig och icke störa ordentligt folk i dess sömn. — Ah! sladdra lagom, brandvakt, ropade Kristian Hjulben, som i likhet med Palle Löve alltid kände sig besjälad af ett okufligt mod, när han hade ett tjog trogna följeslagare bakom sig. Sköt du din befattning som består 1 att sitta och sofva i en port.