Dagens Nyheter – 14 april 1871, sida 2

MUULUTILUT AVI YCILMION VRER MVA RA UKKURRARSSE Kon vigde 79 och den ene af tjurarne 107?4 lispund. De fänygyna parisiska wupprorsmåännen. Hr Francisque Sarcey beskrifver i Gaulois! ett besök som han gjort hos de fångar, som under de senare striderna blifvit tagna af Versailles-trupper. Då en afdelning af dessa fångar anlände till Versailles, mottogs den af den samlade folkmassan med högljudda rop, och man skrek på alla sidor: Skjut dem! Dränk dem!4 Åsynen af några kommunens officerare framkallade en storm af ovilja; det ropades: Tag bort galonen från deras mössor!4 Detta rop gällde den guldgalon som utmärker officersrang bland insurgenterna; och de nu ifrågavarande s. k. officerarne, som af hopens förbittring kunde sluta till, i hvilken fara de befunno sig, skyndade sjelfva att, innan det blef för sent, borttaga den stötande prydnaden. Några personer företogo sig att genomtriänga eskorten och slå fångarne med käppar, och när de befälhafvande officerarne förebrådde dem detta, svarade de att medlidande icke vore på sin plats gentemot sådana mennuiskor. Qvinnorna voro ursinnigare än männen; de klappade händerna och instämde i de hotande rop som oupphörligen höjdes. Då man anlände till fängelset, gjordes ett nytt försök att komma åt fångarne, hvilka man endast med möda lyckades bringa i säkerhet inom portarne. Vid en närmare mönstring af fångarne upptäckte man två dömda brottslingar, som under upproret blifvit försatta i frihet, samt tvänne andra förut af rättvisan straffade personer. En karl förklarade orsaken till sitt deltagande i insurrektionen vara den att generalmarsch blifvit slagen inom hans stadsdel, och att man sagt honom att han måste gå till strid eller bli skjuten. Många af fångarne voro unga gossar, dr Pasquiers mördare hade icke nått högre ålder än 16 år och var, efter hvad han sjelf skrytsamt uppgaf, dessutom tre personers bameman. Han blef genast skjuten. En yngling svarade på tillfrågan af hr Sarcey att han icke hade skjutit ett enda skott, utan straxt tagit till flykten. Men hvad sade er kapten derom?4 — KCÅh! han tog först till fötter och bör ha hunnit mycket långt om han ännu fortfar att springa. Armåns officerare ha emellertid medgifvit att många af insurgenterna tappert höllo stånd, och en kapten utropade med mycken bitterhet: Ack, om detta pack blott hade stridt lika bra mot preussarnelt — Hr Sarcey anmärker att största delen af dessa stackare ha ett idiotiskt utseende. De böra kallas för nötkreatur snarare än vilddjur.ff Tidningen Daily Telegraph i London har låtit attestera, att hon har en spridning, som uppgår till öfver 190,000 exemplar om dagen. En trogen hund. Från Köpenhamn skrifves: I kanalen vid Nyhavn har man funnit liket efter en omkring 40 års gammal man, förmodligen sjöman. I hans fickor fann man några danska småmynt jemte en svensk attest, lydande på smedlärlingen H. Nilsson. För omkring två månader sedan såg man en svart hund under loppet af en dag oafbrutet gå fram och tillbaka på isen vid Nyhavns kanal, ech dagon derefter satt han på samma fläck af isen, der han qvarblef två dygn, oaktadt flere försök gjordes att locka honom derifrån. Den från hundens kropp utströmmade värman hade smält snön och något af isen hvarest han setat. Den tredje dagen försvann han och blef sedan ej derstädes synlig. Det omtalade liket blef funnet på samma ställe, hvarest hunden höll vakt. Änyfartyget Olaf TryggVesson, som sjönk i vintras, uppsteg ur Randsfjordens böljor den 3 dennes i temligt oskadadt tillstånd. Upptagandet har blifvit ledt af en ingemiör Neumann, anställd vid Drammens mekaniska verkstad.