Dagens Nyheter – 14 april 1871, sida 1

— ja, kanske man der på sista tiden börjat den heliga striden för friheten. — Då kunde ni ju begifva er till Italien, sade Inez. Ack! fröken, det skulle efter all anledning inte löna mödan, svarade löjtnanten; hvem vet, huru mycket är sannt af älla historier, som berättas derifrån? Måhända om man -kom dit, skulle -man finna att det är dsanningalltsammans. Nej, då kan man; gudnås, lika gerna stanna här hemma, såsom herr Hjelm mycket riktigt sade. — Ja, det var just det jag tänkte, sade Inez i gäckande ton; herrarne ha alltid munnen full af stora bedrifter, men när det kommer till kritan, bli de dock helst hemfra. — Fröken, ni förnärmar mig! — Och löjtnantexi -fortfor i en patetisk ton: — Uttala blott ett ord, och ni kan förvisa mig till Kamschatkas isberg eller till Iadiens glödande sol; der vill jag uppsöka döden öfter er befallning, och på min grafsten skall det stå: CHär hvilar stoftet af en äkta riddersman, som sökte döjen vid jordens yttersta gräns på sin grymma herrskarinnas befallning. Löjtnanten stärkte sig med ett glas Portobello efter detta heroiska uttalande. Uffe kände en lika brinnande lust att begifva sig till Kamschatka på Inez befallning, men han hade ej ordet i sin makt såsom löjtnanten; derför teg han stilla. Han önskade