Dagens Nyheter – 14 april 1871, sida 1

ögonkast? Ja, svårigheten låg just i att utfundera detta; ty hade han väl en gång hittat på hvad han skulle göra, så var Uffe icke rädd för att utföra det, om han också dervid skulle riskera sitt lif. En afton i slutet af februari månad var Uffe åter på väg. till kapten -Roslins. Han hade icke sagt något derom till Palle, ty ehuru han hyste mycket förtroende till dennes erfarenhet, förekom. det honom dock som hade samtalet med Inez en förtroligare karakter, när Palle icke var med. Uffe gick ej den vanliga. vägen utan. passerade .snedt öfver ridbanan; det snöade jemnt, men som det var fullkomlig vindstilla, föll snön rakt ned; och skedde detta ljudlöst samt med denna långsämhet, som Har något obeskrifligt lugnande med sig. Uffe erfor en stilla, innerlig glädje, som väl öfverensstämde med fridfullheten omkring honom; han framgick der den djupaste snön låg, så att han icke ens kunde höra ljudet af sina egna steg. -Framför honom låg det väldiga slottet, som i skymningen antog ännu mera gigantiska former. Från flera fönster utstrålade ett klart ljus i den stilla vinteraftonen. Deruppe sitter förmodligen kungen och regerar, tänkte Uffe. Stackars kung! han tänker nog icke på att han inom kort skall bli förjagad både från sitt slott och sitt rike. ; Uffe passerade, som vanligt, platsen utanför slottet. och vek af vid Börsen. Det tycktes UFFE HJELMS OCH PÅLLE LÖVES BEDRIFTER. 2ö.