Dagens Nyheter – 13 april 1871, sida 2

hvardagslifvets alla trivialiteter. Intet under derför att medan hela verlden blott talade om konstitutioner och föreslagna grundlagsiändrir gar, om ministerombyten och schleswig-hec steinska upptåg, så tänkte Uffe bara på In och allt detta tal brusade förbi hans öron som ljudet från ett aflägset vattenfall. Med afseende på löjtnant Zimmerthal hade Uffe blifvit lugnad. Han hade icke vidare stött tillsammans med honom hos Roslins, hvilket emellertid hade sin orsak endast deri att löjtnanten brukade aflägga sina besök om förmiddagarne, vid hvilken tid han mest ostördt kunde få samspråka med Inez. Detta tänkte Uffe icke på, han menade, att han i följd af svartsjuka hade hyst en obefogad misstanke mot löjtnanten, och förargade sig nu öfver sitt oförstånd. Inez visade dessutom Uffe mycken vänlighet, ja, hon syntes bli riktigt glad när han kom, hon talade fritt, nästan förtroligt med honom, och mera begärde Uffe icke. Jo — Uffe begärde ändå mera. Småningom hade hos honom vaknat en innerlig längtan efter att göra något, som kunde utmärka honom i Inez ögon, så att hon måtte se att han icke var blott och bart apotekare. .Förr hade Uffe aldrig kännt den ringaste åtrå efter att utföra något storverk eller i allmänhet ofter att utföra något, hvad än det måtte vara. Han förundrade sig tvärtom öfver den brådska, hvarmed menniskor sprungo om hvarandra på gatorna. Mången ledig stund hade