Dagens Nyheter – 13 april 1871, sida 2

gammal minister trakteras med en upptuktelso i Skandinaviens Morgenröde. Palle var med om allt; han tackade försynen, som i sin vishet fogat det så att han blifvit student just detta märkliga år; han ryste när han tänkte på de olyckliga stackare, som ännu sutto på skolbänken och svettades öfver Demosthenes Philippica: Palle kände att det var vida angenämare att sjelf hälla tal. Och Pallo förstod att sätta äfven andra i verksamhet; det hjelpte icke att de visade intresselöshet och ville draga sig tillbaka, Palle lemnade dem hvarken rast eller ro, förrän de tecknat sina namn på adressen — förgäfves uncanskyllde de sig med att deras tid var upptagen af lektioner eller examensläsning, Palle släppte dem icke förrän de lofvat deltaga i fackoltåget. Det må sägas till Palles heder, att han gjorde sitt bästa för att rycka sin vän Uffe ur den apati; hvari denne ständigt befann sig. Han sparade hvarken förmaningar eller tillrättavisningar, men lika mycket hjelpte alltsammans. Uffe ursäktade sig alltid med att han ingenting förstod af hvad Palle talade om, — Åh! visst inte, kunde då Palle säga, du är ingalunda så dum som du gör dig till att vara. Du skulle mycket väl kunna begripa alltsammans, om du bara riktigt ville. Men du har ingen varm fosterlandskärlek, Uffe; annars skulle du inte vara så liknöjd. Tyvärr